Borgen Schauenburg uppfördes under början av 1100-talet på initiativ av Adolf I av Schauenburg, som lade grunden till den inflytelserika grevliga Huset Schaumburg. Fästningen anlades strategiskt på en bergstopp i Weserbergland för att kontrollera de omgivande handelsvägarna och dalgångarna längs floden Weser, vilket gav ätten stor politisk och ekonomisk makt i regionen.

Under medeltiden fungerade anläggningen som ett viktigt maktcentrum och administrativt säte. Dess befästningsverk utökades successivt i takt med att grevskapets inflytsel växte. Huset Schaumburg kom att spela en framträdande roll i det tysk-romerska rikets politik, och flera av ättens medlemmar innehade höga ämbeten som biskopar och hertigar i angränsande territorier.

Efter ättens utslocknande på manslinjen i slutet av 1600-talet förlorade borgen sin centrala funktion och förföll efterhand till en ruin. Byggnadsmaterial från anläggningen kom delvis att återanvändas i andra byggnadsprojekt i trakten. Platsen har under senare sekel undersökts arkeologiskt, vilket har gett värdefull kunskap om medeltida borgbyggnation och feodal maktstruktur i norra Tyskland.

Idag är Schauenburg ett omtyckt utflyktsmål för vandrare och historieintresserade. Från ruinerna erbjuds en vidsträckt utsikt över det kuperade landskapet i Weserbergland, och lämningarna vittnar om en svunnen tid av grevlig makt och riddarliv.