Banér är en urgammal svensk frälseätt vars kända ursprung kan spåras till Uppland och Småland under senare delen av medeltiden. Ättens medlemmar bar i sitt vapen två korsande fanor eller banér, vilket givit upphov till dess namn och heraldiska särprägel. Under Engelbrekt Engelbrektssons uppror och det följande 1400-talet etablerade ätten sin ställning som en av rikets mest inflytelserika frälsesläkter och knöt nära band till andra mäktiga ätter genom strategiska äktenskap.

Ett av ättens mest kända säten var Djursholms slott i Uppland, som under 1500- och 1600-talen fungerade som ett kulturellt och politiskt centrum. Här residerade bland andra riksrådet och friherren Gustaf Banér, vars söner kom att spela dramatiska roller i Sveriges historia. Familjen drabbades hårt av den politiska oron under Karl IXs regeringstid, vilket kulminerade i Linköpings blodbad där Gustaf Banér avrättades år 1600.

Ättens mest framträdande gestalt i historien är utan tvekan fältherren och generalguvernören Johan Banér, son till Gustaf Banér. Under 30-åriga kriget ledde han de svenska trupperna till lysande segrar på kontinenten, bland annat i Slaget vid Wittstock år 1636. Hans taktiska skicklighet gjorde honom till en av Gustaf II Adolfs främsta arvtagare på slagfältet och tillförsäkrade ätten en plats bland stormaktstidens främsta militärdynastier.

Ätten uppcellerades i friherrlig och grevlig värdighet och fortlevde in i moderna tider innan den utgick på manssidan med Axel Banér år 1893. Genom sina insatser inom statstjänst, diplomati och krigföring har ätten lämnat ett bestående avtryck i det svenska historiska arkivet.