Adolf Fredriks församling bildades år 1775 genom en utbrytning ur Sara Magdalena församling (Sara Magdalena annexförsamling) och fick sitt namn efter kung Adolf Fredrik. Församlingens område, som ursprungligen bar namnet Sankt Olof, kom att spela en betydande roll i den norra delen av Stockholm. Dess tidiga historia präglades av en snabb befolkningstillväxt och etableringen av ett eget kyrkorum som kunde möta det växande andliga behovet hos stadsborna.

Själva hjärtat i församlingens verksamhet är den storslagna kyrkobyggnaden, uppförd efter ritningar av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Bygget påbörjades på 1760-talet och kyrkan invigdes högtidligt år 1774. Den karaktäriseras av sin säregen central- och korskyrkoform med ett ståtligt torn krönt av en kopparklädd huv, vilket länge har utgjort ett välkänt landmärke i huvudstadsregionen. Kyrkorummet smyckas av konstverk och skulpturer utförda av framstående mästare som Johan Tobias Sergel, vars grav också återfinns på den omgivande kyrkogården.

Genom seklerna har församlingen verkat som en mötesplats för både andligt liv och kulturella yttringar i Sverige. På dess historiska kyrkogård vilar flera av nationens mest kända kulturpersonligheter och statsman, däribland statsministern Olof Palme som mördades i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan strax intill. Församlingen har därmed inte enbart fungerat som en själavårdande institution för sina medlemmar utan också stått i skärningspunkten för dramatiska skeenden i svensk nutidshistoria.