Ätten Hvide var en av de mest framstående och inflytelserika frälseätterna i det medeltida Danmark under Själland. Deras maktbas var djupt rotad i sydvästra Själland, där de under tidig medeltid byggde upp ett omfattande godsimperium och tidigt knöt starka band till både den danska kungamakten och kyrkan. Medlemmar ur ätten framträder i historiska källor som drivande krafter i rikets inre angelägenheter och militära företag.

En av ättens mest kända medlemmar var Absalon Hvide, som verkade som ärkebiskop av Lund och var en av kung Valdemar den stores närmaste rådgivare samt militäre befälhavare. Absalon var central i kampen mot venderna och grundade år Köpenhamn som en befäst handelsplats. Hans bror Esbern Snare var en annan betydelsefull storman som deltog i tidiga korståg och befäste ättens position genom strategiska äktenskap och jordförvärv.

Ätten sammankopplas ofta med byggandet av de tidiga absidkyrkorna i rött tegel, däribland kyrkan i Fjenneslev, som enligt traditionen uppfördes av bröderna Absalons och Esberns föräldrar. Deras heraldiska vapen, som visade ett stupande eller upprätt svart svin eller andra heraldiska element beroende på gren, speglar den tidiga adliga heraldikens framväxt i Norden.

Under 1300-talet splittrades ätten i flera grenar och dess direkta samlade politiska inflytande avtog i takt med att det danska riket omformades och nya stormannaätter tog plats på den politiska scenen. Flertalet av ättens grenar slöts dock under senare medeltid, men deras kulturella och politiska avtryck bestod i den danska historien.