Hovrätten, med Svea hovrätt som den äldsta och mest framträdande föregångaren, grundades år 1614 på initiativ av Gustav II Adolf och rikskansler Axel Oxenstierna. Institutionen tillkom för att avlasta Kunglig Majestäts kansli och Rådet från den stora mängden tvistemål och brottmål som tidigare nådde högsta instans. Genom att inrätta en fast och professionell överdomstol ville kronan stävja godtycke samt skapa en mer likformig tillämpning av Sveriges lagar efter Upplands och övriga landsdelar särpräglade rättegångsbalkar.

Under 1600-talet kom hovrättens roll att växa sig stark i takt med att stormaktstidens centralisering tog fart. Nya hovrätter inrättades efter hand i andra delar av det växande riket, såsom Göta hovrätt i Jönköping och senare hovrätter i Åbo och Vaasa. Domstolarna fungerade som ett viktigt instrument för statsmakten att upprätthålla lag och ordning, men de prövade också mål som rörde adelns privilegier och kungliga tjänstemäns ämbetsutövning. Arbetet leddes av en hovrättspresident och ett kollegium av lagkunniga bisittare som noggrant granskade underrätternas domar.

Verksamheten i hovrätterna vilade på den nya processordningen och den lagstiftning som successivt växte fram, vilket kulminerade med Sveriges rikes lag år 1734. Även om rättegångarna präglades av den tidens hårda strafflagar, innebar hovrättsväsendet en betydande rättslig professionalisering där målen prövades skriftligt och mer objektivt än vid de gamla häradstingen. Arkitektoniskt och symboliskt tog hovrätterna ofta plats i städernas centrala byggnader, där de manifesterade statens fasta grepp om rättvisan.

Idag utgör hovrätterna fortfarande ett centralt mellansteg i det svenska domstolssystemet mellan tingsrätterna och Högsta domstolen. Den historiska kontinuiteten från stormaktstidens institutioner lever kvar i både terminologi och organisation, även om formerna för rättegång har moderniserats i grunden. Hovrätten står därmed som ett monument över den svenska rättsstatens tidiga institutionella utveckling och strävan efter opartisk rättskipning.