Gustav IV Adolf föddes på Stockholms slott som son till Gustav III och Sofia Magdalena av Danmark. Han tillhörde Holstein-Gottorpska ätten och besteg den svenska tronen efter mordet på sin fader år 1792, inledningsvis under förmyndarskap av farbrodern Karl XIII. Under sin myndiga tid intog han en hårdnackad och kompromisslös hållning mot Napoleon I och det revolutionära Frankrike, vilket ledde Sverige in iöddig yttre politisk isolering. Hans utrikespolitiska kalkyler brast när landet drogs in i finska kriget 1808–1809, där den svenska krigsmakten led svåra förluster och Finland förts bort från det svenska riket. Missnöjet med hans enväldiga styrelseskick och militära misslyckanden resulterade i statskuppen i mars 1809, där han avsattes av en grupp missnöjda adelsmän och officerare. Efter avsättningen tvingades han i exil med sin familj och tillbringade sina sista årtionden i Schweiz under blygsamma förhållanden, där han avled i Sankt Gallen år 1837.