Þorgeir Ljósvetningagoði var en av de mäktigaste hövdingarna på Island under Islandskunga tiden och fungerade som lagman på Alltinget. Han tillhörde ätten Ljósvetningar och hade stor politisk och religiös auktoritet i norra delen av landet. Hans liv inföll under en omvälvande period när kristendomen började få fotfäste i Norden och trycket från utlandet ökade.

År 1000 stod Island inför ett akut hot om ett förödande inbördeskrig mellan hedningar och kristna. För att förhindra blodsutgjutelse överlämnades rätten att avgöra landets religiösa framtid till Þorgeir, som då var landets lagman. Enligt sagotraditionen drog han sig undan till sitt tält och vilade under ett filtstycke ett hela dygn för att begrunda situationen i ensamhet.

När Þorgeir trädde fram nästa dag avkunnade han sitt historiska domslut på Lögberg vid Thingvellir. Hans beslut innebar att alla på Island skulle kristnas och låta döpa sig, men att hednatron fortfarande fick utövas i hemlighet under vissa givna former. Denna pragmatiska kompromiss räddade landet från öppen strid och enade lagarna under en gemensam tro.

Efter att kristendomen införts sägs Þorgeir enligt Ari Þorgilsson i Isländingaboken ha återvänt till sitt hem vid Ljósavatn och där gjort sig av med sina gamla hedniska gudabilder genom att kasta dem i ett vattenfall, som sedan dess kallas Goðafoss. Han förblev en inflytelserik person och en aktad rådgivare under sina sista levnadsår. Hans insats lade grunden för den tidiga isländska statens sammanhållning och rättssystem.

Källorna till Þorgeirs liv är främst baserade på de medeltida isländska sagorna och historiska verken, såsom Landnámabók och Kristni saga. Även om vissa detaljer kan vara färgade av senare tiders berättartradition anses hans roll vid kristnandet vara historiskt belagd. Hans ättlingar kom att spela en betydande roll i landets fortsatta medeltida historia.