Nils Eriksson föddes omkring år 1490 som son till Erik Karlsson och tillhörde den mäktiga Gyllenstierna. Hans liv inföll under en av de mest omvälvande perioderna i svensk historia, präglad av uppgörelsen med Kalmarunionen och statens omdaning.

Som adelsman och rådsmedlem verkade han i den absoluta maktens centrum. Han kom tidigt att spela en roll i de politiska intriger som föregick Gustav Vasas maktövertagande och den efterföljande reformationen i riket.

Under 1520-talet anlitades Nils Eriksson för flera grannlaga diplomatiska uppdrag och förvaltningsuppgifter. Hans lojalitet skiftade tidvis i takt med att adeln och kronan prövade sina positioner gentemot varandra i det nya skedet för det svenska riket.

Han var verksam vid en tid då riksdagen och riksrådet gradvis omformades under den starka kungamakten. Hans insatser speglar den tidens svåra balansgång mellan gamla frälseprivilegier och den nya tidens centraliserade administration.

Nils Eriksson avled år 1529, mitt under en period av inre oro och uppror mot kungamakten, däribland Västergötlands uppror som berörde adelskapets ställning.

Hans eftermäle är knutet till den grupp av högadliga aktörer som formade Sveriges övergång från nordisk union till enarike, där ätten Gyllenstierna intog en framskjuten position i rikets styrelse.