Carl Åke Gustafsson föddes den 8 april Stockholm och kom att bli en av Sveriges främsta botaniker och genetiker under 1900-talet. Efter akademiska studier vid Lunds universitet disputerade han år 1935 på en banbrytande doktorsavhandling om partenogenes, vilket lade grunden för hans fortsatta forskning inom växtgenetiken.

Efter sin doktorsexamen upprätthöll han en rad framstående vetenskapliga positioner. Han tjänstgjorde som professor vid Statens Skogsforskningsinstitut åren 1947–1968, för att därefter tillträda professuren i genetik vid Lunds universitet från och med 1968, där han verkade till sin pensionering.

Vid sidan av sin ordinarie forskning var Åke Gustafsson en central gestalt i den vetenskapopolitiska debatten. Han var en uttalad kritiker av lysenkoismen och försvarade enträget den klassiska biologiska systematiken under tidigt 1960-tal, då de första professurerna i molekylärbiologi föreslogs på bekostnad av äldre institutioner som Naturhistoriska Riksmuseet. Hans meningsmotståndare i denna strid innefattade bland andra Arne Tiselius.

Hans vetenskapliga gärning uppmärksammades genom flera prestigefyllda ledamotskap; han invaldes i Kungliga Lantbruksakademien (1949), Fysiografiska sällskapet i Lund (1951) samt Kungliga Vetenskapsakademien (1966). Inom botaniken bär hans vetenskapliga namn det officiella auktorsnamnet Å.Gust.

Utöver sin vetenskapliga bana odlade Åke Gustafsson ett litterärt intresse och verkade även som poet och essäist. Han avled den 14 november 1988 och är begravd på Norra kyrkogården i Lund.