Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Tak och väggar i stugan skurades till julen med sand. På golvet gnodde man med en björkkvast. Slutligen torkade man med en mjuk mossa. Övriga helgdagar strödde man sand på golvet och finhackat granris, men om julafton tog man i stället in långhalm. Vid skonken sattes granen. Väggarna be- hängdes med vita lakan och handkläden med knutna fransar. På de senare fästes papperskransar. Jag och och min syster lade också var sin tavla med våra namn på. Des- sa var utklippta i kulört papper och uppklistrade på vit bakgrund. Gardiner uppsattes endast till jul och midsommar. Julneken sattes upp i ett träd, när som helst under jul- afton. Vid middagstiden koktes fläsk, och vi doppade i grytan. När julhalmen bretts på eftermiddaden, skulle vi åter till bordet och äta. Då bjöds på ost och smör och kött med pepparrot och fläsk. Efterrätten utgjordes av sagosoppa med russin. Denna / rätt återkom nyårsafton och trettonafton. De hade för sig, att de döda kom och tittade på husets folk, när dessa satt till bords julaftons kväll. Det skulle då vara mycket ljust i stugan. Julelden skulle flamma, och det skulle stå ljus på bordet. På kvällen lekte ungdomarna i halmen. En lek kallades "Ta julebocken". Därvid lade sig en person på magen på golvet, och två andra lade sig tvärs över honom med huvudena åt olka håll. De höll fast i fötterna på varann. Nu gällde det för den som låg underst att resa sig och krypa fram. "Lura mus" gick till att två personer satte sig på golvet sida vid sida med benen åt motsatt håll. Sen gällde det att kasta motstånda- ren över ända. "Resa till Tyskland". Personerna sitter som vid föregående lek. Den ene säger: "Vart ska du resa?" - "Till Tysk- land". - "Vad skall du göra där ?" - "Köpa malt och salt och gryn till min lille julegris". - "Kan du visa pass på det ?" Därvid svänger den andre upp benen och den förste passar på att hugga till med en karbas av halm. - När man "drog kävle", satt man med benen mot varann på golvet. Därtill höll båda personerna armarna utsträckta och omfattade med händerna samma käpp. Nu bestod leken i att dra motståndaren upp från golvet. / Min far hade en Betlehemsstjärna. Den kallades också julastjärnan". Den var stor och vid och trind som ett hjul, men den var försedd med hörn. Det såg ut, som om den var gjord av vitt fint skinn. Inuti den satt tre ljus. Far och några till var ute och gick med den om trettonde. De sjöng vid husen, men de var inte utklädda.
Julen
Julafton, nyårsnatten och nyårsdagen skulle hästar- na ha kraftigt med havre annars kom de att under å- ret se molokna ut (trötta och hängfärdiga). De skulle även rastridas annandagen. Om man hade något rött klädesplagg på sig om jul- dagen när man fodrade, fick djuren skogssjukan när de kom på skogen. När man fodrade om julafton, skulle man säga nå- got vänligt till djuren, t.ex. "Ät så du blir fet som ett svin för i kväll är det julafton". I Snarva blev ett par byxor stulna, men tjuven ång- rade sig och bar hem dem, dessa delades på hela byn och användes som medel mot förgöring. De byxorna voro stulna en julafton och återlämnade en julafton.
Jul
Juldagens morgon betraktade man noga askan efter julbrasan. Då skulle man kunna läsa ut, om man skulle få många lamm eller killingar under året. Det skulle synas spår efter dem. De sågo skillnad på fåraspår och getaspår.
Jul
På julnatten gick de som inte var gifta runt stugan, så fick de se, vem de skulle bli gifta med. När nyårsnyet tändes, skulle de gå ut och ta upp nyårspsalm. Fick de då upp en begravningspsalm, så skulle de dö det året.
Jul
Den som satte upp fågelneken först om julafton skulle få först skördat.
Jul
Det var en käring i Berghem som var uppe och bakade på julanatt. Så gick hon upp på ett berg och skulle titta efter, om inte kyrkfolket kom för att gå till kyrkan, och så häktade hon upp kjolarna över huvudet. Men hon blev förstenad och sitter där i huke med kjolarna över sig än idag.
Jul
Man var förr noga med att ta märke av julbrasan. Det var lyckligast om denna brann jämt ner. Blev det upphöjningar och dälder i askan så skulle någon i familjen dö under året.
Jul
Den som nöp ihjäl ett ljus under julhelgen fick spendera en sup.
Jul
De jämnade ut askan i spisen på julaftonen och så tittade de efter på julmorgon och viste då spår ut så blev det dåligt år. Då blev de tvungna att sälja djur. Men viste de inåt så skulle de kunna köpa. De döda kom alltid hem julenatt. Om den äldste nös på nyårsnatten så nös han ut den yngste och tvärtom.
Jul
Man fick inte titta under bordet om julaftonen för då skulle antingen någon flytta från huset under året eller någon dö.
Jul
Förr i världen kom de döda fram på julafton, och då skulle julmaten stå på bordet för att de skulle kunna äta. En vetekaka och en vörtekaka skulle gömmas från jul till våren.
Julen
Det var allt dan före julafton som kallades doppare- dan. På julafton skulle de vara extra utfordring till dju- ren. Det skulle stå dukat julnatten, för att tomtarna skulle få äta. Man låg på halm på golvet julnatten för att Jesus låg på strå. De bakade dyvelkatter, fyrahjulingar och broar (tre eller flera flätor i bredd). Folket och hästarna skulle ha av julbrödet till vårringen för att få styrka.