Lunds universitet instiftades i kölvattnet av Freden i Roskilde 1658, då Skåne blev svenskt. Den svenska kronan ville genom grundandet av ett lärosäte i Lund stärka försvenskningen och utbilda ämbetsmän i de nya sydliga provinserna. Universitetet invigdes under högtidliga former 1668 och fick namnet Academia Carolina till ära av kung Karl XI. Verksamheten vilade inledningsvis på de fyra klassiska fakulteterna: teologi, juridik, medicin och filosofi.

Under det skånska kriget på 1670-talet låg undervisningen nere en tid, men verksamheten återupptogs och växte under 1700-talet. Framstående gestalter som naturvetaren och läkaren Erlendur Samuelsson eller andra vetenskapsmän bidrog till lärosätets vetenskapliga anspråk, även om ekonomiska svårigheter tidvis präglade institutionen. Det var dock under 1800-talet som universitetet genomgick en stor modernisering, där nya naturvetenskapliga institutioner inrättades och forskningens metoder förnyades i takt med den alleuropeiska utvecklingen.

Arkitektoniskt präglas Lunds universitet av en rad historiska byggnader som vittnar om dess långa historia. Det ikoniska universitetshuset i parerstil, ritat av arkitekten Helgo Zettervall och invigt 1882, är ett centralt landmärke med sina klassicistiska kolonner och akademiska pompe. Runt detta har ett levande universitetsområde vuxit fram som idag präglar hela staden Lund med studentnationer, bibliotek och forskningsmiljöer i internationell toppklass.

I dag fungerar Lunds universitet som ett bredduniversitet med omfattande forskning och utbildning inom allt från humaniora och samhällsvetenskap till teknik och naturvetenskap. Det hyser även storskaliga forskningsanläggningar som MAX IV-laboratoriet och är starkt sammankopplat med den framväxande European Spallation Source (ESS), vilket befäster dess roll som en ledande europeisk kunskapsnod.