Njáls saga räknas som höjdpunkten bland de isländska sagorna och författades av en anonym upphovsman på Island under slutet av 1200-talet. Handlingen utspelar sig huvudsakligen under generationerna före och efter kristendomens införande på Island år 1000, med ett dramatiskt tidsspann som sträcker sig från 930 till 1020. Centralt i berättelsen står den kloke och rådkloke lagkunnige Njál Þorgeirsson från Bergþórshvoll och hans vän, den tapperhetsbördige krigaren Gunnar Hámundarson från Hlíðarendi.

Verket skildrar en utdragen och eskalerande blodhämnd som successivt drar in stora delar av det isländska samfundet i dödliga konflikter. Fejden tänds av konflikterna mellan Bergþóra Skarphéðinsdóttir och den stolta men hämndlystna Hallgerður Höskuldsdóttir, vilket leder till en kedja av oförrätter och dråp. Trots att Njál Þorgeirsson konsekvent söker fred och erbjuder förlikningar, tvingas hans familj till slut in i en oundviklig undergång när fienderna anförda av Flosi Þórðarson sätter eld på deras gård vid Bergþórshvoll.

Sagan ger en enastående inblick i den tidiga isländska republikens institutioner, särskilt tinget och dess rättsväsen, där lagar och tvister hanterades genom muntliga förhandlingar och vittnesmål. Vid Alltinget prövas gränserna för heder, rättvisa och gällande normer, där minsta snedsteg kan få förödande konsekvenser för hela ätter. Den kulminerande händelsen vid Bergþórshvoll följs av den storslagna rättsliga uppgörelsen vid Althing och de dramatiska efterspelen på havet och i det hedniska Skottland samt Norge.

Genom sitt mästerliga persongalleri och sin skarpa psykologiska realism har Njáls saga haft ett enormt inflytande på skandinavisk litteratur och historieskrivning. Den ställer eviga frågor om individens ansvar gentemot kollektivet, våldets onda cirklar och den svåra balansen mellan hämnd och försoning. Berättelsen har bevarats i ett flertal medeltida handskrifter, varav Möðruvallabók är den mest kända och betydelsefulla.