Tyska orden (officerligt Ordo domus Sanctæ Mariæ Theutonicorum) bildades under Acre i Palestina år 1190 av tyska korsfarare under belägringen av Akko. Dess ursprungliga syfte var att vårda sjuka och skårade pilgrimer samt att skydda kristna intrelser i Det heliga landet. År 1198 ombildades brödraskapet till en militärisk riddarorden efter förebild från Tempelherreorden och Johaniterorden.

Under stormästaren Hermann von Salza flyttades ordens huvudsakliga verksamhet till Europa. Efter insatser i Ungern vände sig orden mot Preussen på begäran av Konrad I av Masovien för att kristna de hedniska prusserna. Under 1200- och 1300-talen byggde riddarna upp en maktfullkomlig teokratisk klosterstat längs Östersjön, med administrativt centrum i Malbork (Marienburg). Denna ordensstat kontrollerade omfattande handel och strategiska områden.

Ordens makt bröts gradvis efter det förödmjukande nederlaget mot Władysław II Jagiełło i slaget vid Tannenberg år 1410 samt efter det tretjonsåriga kriget. År 1525 sekulariserade stormästaren Albrekt av Preussen den lutherska delen av ordensstaten till ett hertigdöme, medan den katolska grenen överlevde i Tysk-romerska riket med säte i bland annat Bad Mergentheim.

Idag verkar Tyska orden som en uteslutande katolisk präst- och Lazarorden med säte i Wien, vars fokus har återgått till dess ursprungliga hospitalier- och välfärdsgärningar. Dräkten utgörs historiskt av en vit mantel prydd med ett svart kors.