Institutet för språk och folkminnen (Isof) bildades år 2006 genom en sammanslagning av flera äldre traditionsrika arkiv- och forskningsinstitutioner. Verksamhetens rötter sträcker sig dock långt tillbaka i historien, bland annat genom äldre institutioner i Uppsala, Göteborg, Lund och Umeå som under århundraden har samlat in berättelser, visor, ortnamn och dialekter från hela Sverige. Myndighetens uppdrag är att sprida kunskap om det svenska språket, meänkieli, romani chib, samiska och svenskt teckenspråk samt att förvalta de omfattsamma samlingar som speglar folkliv och traditioner genom tiderna.

Arkiven som förvaltas inom Isof utgör en ovärderlig skattkammare för den som vill förstå det äldre bondesamhället, folktro, sägner och livsvillkor i gångna tider. Genom fältstudiemetoder och insamlingskampanjer har generationer av arkivarier och forskare dokumenterat dialektala särdrag och levnadsöden. Detta arbete har sina tidiga föregångare i 1800-talets nationella strävanden att rädda det inhemska kulturarvet från att glömmas bort i och med industrialiseringens framväxt och det moderna samhällets födelse.

Idag fungerar institutet som en central kunskapsbank och expertorgan i språk- och kulturmiljöfrågor. Isof samverkar nära med universitet och högskolor, svarar på remisser och bedriver utåtriktad verksamhet för att göra det samlade kulturarvet tillgängligt för allmänheten, forskare och skolor. Genom sin verksamhet i Uppsala och landets övriga regioner säkerställer myndigheten att de historiska rötterna bevaras och levandegörs för framtida generationer.