Per Brahe d.y. föddes år 1602 som son till Abraham Brahe och Elsa Gyllenstierna inom den mäktiga adliga Brahe. Som adlig storman och länsherre kom han att prägla den svenska stormaktstiden i grunden, inte minst genom sin långvariga gärning som generalguvernör över Finland. Hans administrativa skicklighet tog sig uttryck i omfattande reformer, grundläggande av nya städer samt förbättringar av rättsväsendet i de östra landsdelarna, vilket gjorde honom till en omvittnat folkkär gestalt i regionen.

Vid sidan av sina politiska och administrativa ämbeten var han en bildad humanist och författare, starkt präglad av tidens lutherska ortodoxi och klassiska ideal. Hans litterära produktion utmärks av sedelärande skrifter och politiska betraktelser, där han med stor omsorg vägledde sin samtid i kristen dygd, hushållning och samhällsansvar. Hans mest kända litterära bidrag är de så kallade Oeconomia eller adelig Tauks-Skötsel, vilka utgör en rik källa till tidens herrgårdskultur och samhällssyn.

I sitt tänkande framstår Per Brahe d.y. som en företrädare för den högadliga konsensuspolitik som präglade det svenska rådsväldet under drottning Kristina och kung Karl X Gustav. Han värnade ståndssamhällets hierarkier men förstod samtidigt vikten av effektivitet, utbildning och ordning. Grundandet av Kungliga Akademien i Åbo år 1640 är ett lysande exempel på hans framsynta strävan att höja bildningsnivån och stärka rikets institutioner.

Hans historiska betydelse är mångfacetterad; han var en av 1600-talets mest inflytelserika gestalter i svensk politik och kulturliv. Det mest kända av hans bevingade ord – "Finlands frihet är den svenska kronans styrka" – sammanfattar hans strategiska och geopolitiska syn på riket. Genom sitt nitiska arbete för både folkbildning och statens fasta organisation lämnade han ett arv som länge levde kvar i såväl svensk som finsk tradition.