Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
På Sörbovallen fanns en stuga, som stod öde. Det påstods att troll hade flyttat in i stugan. Det tänk- tes alltid, att så snart en stuga blev stående öde på en vall, så flyttade troll och vittror in i den.
Smörlycka.
Om det inte ville bli smör, när man kärnade, så skulle man lägga tre alpinnar i kors i kärnan och kär- na tills de gingo sönder, då det vanligen hade blivit smör. Annars brukade man lägga en silverpeng i kärnan. Ett annat sätt var att slå sur dricka eller ostlöpe i kärnan. Att lägga halmstrå i kors i mjölken var och ett medel för att det lättare blev smör.
Djurs trivsel
Första gången ett nyinköpt djur kom till gården, skul- le det först ha ätit ur stekpannan, innan det släpp- tes in i ladugården. En skära lades över tröskeln, då korna om våren första gången släpptes ut på betet som då skulle för hindra sjukdom och "illtyg" hos korna. I en nyuppförd ladugård inbyggdes alltid en levande "mars- orm" (huggorm fångad i mars månad) i tröskeln. Ormen hem- bars med en trädklyka. Han skulle förhindra sjukdomar och förläna trivsamhet åt djuren.
Kons kalvning
Då kon hade kalvat skulle en fil läggas i första vattnet hon drack till skydd mot trolltyg. Råmjölken fick ej bäras under bar himmel. Det första skummet som blev på mjölken skulle kon ha och man fick rakt inte ge det åt kattorna. Bäst var, att lägga på en kalv som föddes vid "ny" (tändn).
Slakt kalvning
Kon skulle ha ett kvarter konjak eller bränn- vin eller om det inte fanns lite ättika innan hon slaktades, ty då skulle köttet bli bättre. Den första skon ("nageln") på kalven skulle tas av för att den lättare skulle kunna gå i bergen. Man skulle ej ge bort någon råmjölk förrän man själv på gården fått smaka den. Det första vattnet, som kon fick att dricka efter kalv- ningen, lade man en eldgo i och höljde alltid nå- got över spannen, då den bars till ladugården. Då skulle kon inte få någon sjukdom så lätt.
Tomasnatten: Annandag jul
Det sades att allt vatten stannar under Tomas- natten. En man som hette Anders Nilsson var den natten och mol vid Djupadala kvarnar. Kl. 12 på natten märk- te han, att kvarnen stannade och vattnet stod stilla, men bara några sekunder. Annandag jul, tidigt på morgonen brukade man rida med hästarna till nordrinnande vatten för att vattna dem. Detta skulle förläna dem särskild kraft och styrka.
Julen.
Drickatunnan skulle vara full före Tomas, annars blev den tom hela året. Julhalmen, råghalm tröskad med slaga, lades in på jul- afton och låg kvar till tjugondag knut. Den användes se- dan till "strö" i ladugården. Man skyndade sig från julottan, ty den som först kom hem från julottan fick först vårat. Osten och brännvinsflaskan stodo på bordet hela julen. Tranlampa med vekegräs, talg och vaxljus lyste man sig med.
Jul. Knut.
Alla i hemmet skulle bada eller tvätta hela krop- pen och ömsa kläder på julafton före högtidsmåltiden på kvällen. Julbrasan tändes då halmen inbars. Ny halm lades över den andra vid varje ny "afta". Halmen låg till tjugondag Knut. En julkaka skulle gömmas till första vårdagen, då den åts. Den skänkte då styrka och kraft. Dagen efter trettondagen gick man Knut. Då var julbrännvinet slut och då gick man i gårdarna för att få, om där fanns. Var den förste, som kom till gården den dagen, lång så betydde det att "hören" (linet) skulle bli lång. Var det en kortväxt, brukade han trösta dem med orden: "Li- ten, men det är gott "to" i mig. Linet kort men dock bra. Ett fruntimmers ankomst bådade ej gott för skörden.
Nyår.
På nyårsafton skulle göras i ordning i "fyrn" (spiseln). Askan skulle väl jämnas. Om nyårsmorgonen kunde man då få se spår av fötter. Om dessa voro vända inåt spiselmuren skulle någon dö, men om de voro vända utåt, kom någon till huset det året.
Blåkullahäxor
Sagesmannen berättar efter en farbror född på 1820-talet: "Vid en påskahög i Grimeton hade ungdomen samlat sig och fingo då se en påskakäring, som stod och värmde sig vid elden. Då var där en av karlarna, som tog en brand – han låtsades stå och röra i bränderna – och kastade på käringen. Men då blevo de andra rädda – för de förstodo ju vad det var för en käring – och sprungo till närmsta gård och den, som kastat branden, sprang efter. De hörde hur käringen kom efter och schasade. Men innan hon hann fram, tog mor på stället en skinnpäls och den hängde hon utanför förstugudörren. Sen låste hon. Ungdomen fick bli där över natten för de tordes inte gå hem. På morgonen fingo de se att skinnpälsen var nappad i småsmulor. Detta var käringens hämnd."
Fornlämning (Boarehögen)
För hundra år sen var där i Algustorp grävd ner en gryta full med pengar. Så var där en bonde (i samerna by) som gick dit och grävde upp grytan och både den och pengarna. Men på pengarna låg ett fågelben. Efter de dagen blir det aldrig någon ro hos bonden ty en höna flög och skrek varenda natt. Då frågade bon- den sagesmannens far vad denne trodde han skulle göra för att få lugn. Han fick det rådet att bära dit gry- tan igen och lägga en peng i. Detta gjorde han och fick sedan fred. Mot Gödestads gamla kyrka kastade jättarna den stura Slummesten. Den råkade inte utan for förbi och kyrkan fick stå. Jättarna ha också kastat Klövstenen.
Skörden
Havren mognar i samma takt som lövet spricker ut. Detta betyder att om lövet spricker ut mycket sakta kommer havren att mogna sakta och skördetiden följaktligen blir mycket våt.
Sigfrid Svensson
Inledning. Liar. Lieskaft. Hänga hö. Slåttermaskin. Ångtröska. Liedon. Sädesuppsättning. Ångtröskning. Tröskning. Plejel. Takhalm. Täcka halmtak. Täcka halmtak. Halmtak. Torpet friköpes. Torp. Fattiga. Jordförbättring. Kvarnar. Fosterbarn. Gårdens avkastning förr och nu. Slakt. Slakt. Slåtter. Julmat. Brygd. Julstormen. Slåtter. Julmat. Julstormen. Belysning.