Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Annandag jul
De gick med stjärna på annandagen. Det skulle ju egentligen efter bibeln vara på trettondedagen, men här gick de annandagen. Jag såg det en gång, när jag var femton år, och det gjorde ett sådant väldigt in- tryck på mig. Det var förstås nere i Hjärtum, men jag har hört dem berätta om det häruppe också. Herodes och Morialands konung och deras tjänare var grannt klädda i någon sorts uniformer. De vise män- nen och herdarna var klädda i avlånga vita hattar och vita skjortor. Herdarna var vanligen pojkar på en 13 å 14 år. Och så var det Josef. Annars bruka de ju kalla honom Judas, men här var det Josef. Han skulle springa omkring och göra skälmstycken. Stod där ett ljus någonstans i rummet tog han det, för det skulle de ha till stjärnan. Han var klädd i en hatt av bark och så hade han en yx i handen. / När de kom fram på gården ställde de upp stjärnan framför fönstret och snurrade på den, och så sjöng de: "Denna stjärna hon lyser så vida omkring, :/: hon lyste de vise männen till Betlehem." :/: Sedan kom de då in, och då sjöng de: "Goder afton här inne båd herre och fru :/: vi önska eder alla en fröjdefull jul. :/: En fröjdefull jul till vart hem här i nord :/: vi önska till alla som bo på vår jord. :/: Så ordnade sig deltagarna i rummet. Stjärndragarn, som ju inte var någon biblisk person, ställde sig åt sidan. Herodes gick längst upp i rummet, de vise männen ställde sig till vänster om honom och herdarna vid motsatta väggen. Och Morialands konung stod vid dörren mitt emot Herodes. När de var uppställda sjöng de stjärnvisan, som började: "Guds son är född i Betlehem på denna dag efter Guds välbehag." Sedan var det en vers så: / "De vise män och konungar av Österland, som kommo ifrån Median till Betlehem, uppläto sina håvor med största hjärtans rörelse och skänkte honom gåvor guld, myrran, rökelse." När de hade sjungit hela stjärnvisan, började själva cere- monien. Då sätter sig Herodes på sin tron (en stol) och säger till Morialands konung: "Vad är du för en man som är kommen till mitt land? Du är svart som hin och liknar mer en sotare än en kristen man." Morialands konung hälsar och säger: "Jag är väl ingen hin fast jag är svart. Jag är en herre och konung från Moriaa land det visar min gyllene stjärna försvann." Herodes: "Och är du herre och konung från främmande land så faller du ner och tillbeder mig." / Morialands konung: "Kan inte min tjänare få agera min person?" Herodes: "Nej, du själv eller dö." Då knäfaller Morialands konung på en duk, som tjä- narna lagt fram, och de vise männen håller sina svärd och herdarna sina stavar, som var grant ut- styrda, över dem, och så gå de i ring omkring dem. Sedan befaller Herodes sina tjänare gå ut och döda alla gossebarn, och så korsar han klingor med de vise männen. Sedan skulle allesamman trakteras, för ingen fick ju bära ut julen, och när de gick, så sjöng de: "Haven tack, haven tack för redligen skänk. :/: Eder lott må varda hos Gudi betänkt. :/: Men om de inte var belåtna med vad de fått så ändra- de de den versen lite. Och till slut sjöng de: "Nu önska vi eder mången god natt :/: som himmelen är utav stjärnor besatt." :/: När de hade gått från det ena stället till det andra / blev de till slut druckna, och då var det ju inte så vac- kert längre. Tidigt på morgonen annandagen red de staffansritt. Hade de små hästar red de in i husen, och så sjöng de Staffansvisan, men den känner jag inte till, och så blev de trakterade. På annandans morgon skulle de upp och putsa fähus och stall för varandra. Men det var inte alltid det blev till så stor nytta, för det kunde hända de öste in i stället för ut, om de inte var så goda vänner med den de måka för.
Tomtar
En våran granne hadde tomtar tala far om, han hadde själv sett tomtar smita under logen, och så pass stund fick han se'n att han hadde grå luva å rock och väl en aln lång. “Far titta allt efter en gång han var framme, om det var hål under logen, å dä va dä allt, men så lite så han undra hur han kom in genom detta.” De hadde alltid så feta granna kvastar på detta ställe och de andra böndernas voro magra. Det blev osämja i byn sch de kom och ville klå denna bonne, för de påstod att hans tomte drog från dem och till honom. Bondens hustru måste låva att tomten inte skulle skada dem. Var gång gumman kärnat, bredde hon ut smörgåsar och stack under loge. Deras son bodde ett bra stycke därifrån, men gumman hadde lagat att även han hadde en tomte. På detta ställe plocka de ihop, och även på andra ställen, alla handredskap av grepar, tjugor, präglor, skoffor, rivor, och lade i en hög på loggolvet julafton. Det skulle ligga så här över julen.
Vårhalvåret.
Jabuari månad kallas för Törremånan eller Torsmånan. Torremånan våt mången man och gråt. Kyndelsmäss kallas också lilla jul. Då skulle det vara bättre mat eljes. Vid Kyndelsmäss skulle lärkan flyga så högt, som oxen bär oket. När Petter Katt kastat sin hete sten i sjön, skulle isen smälta lika mycket under som över. Om det var frost Vaffrenatt skulle det bli 40 frostnätter före midsommar. Om det kom omedelbart, så gjorde det ingenting, men om de delade på sig, blev det illa. Vid Korsmäss skulle det alltid vara kallt och ruskigt. Man sade: De ä Korsemässe vecka nu, de ä inte undra på. / Den 1 april skulle man försöka narra folk ut ur huset. Vid Ture och Tycho sådde de råg förr. 1 maj skulle man dricka brännvin för att få märg i benen. Konstanlin var en hördag. Man sade: Karolina kan och spinna hör. Sigismund då skall göken öppna sin mun. "När göken gal på såtestocken så gal korpen på kokroppen." Meningen var, att då blev det så dåligt hö, att korna kommer att dö. Konet skall sås, när enen ryker i femte veckan. Efter Urban kan man så med bägge nävar. När Erik ger ax ger Olof kaka.
Julafton
Julgran började de med före min tid. Man fick inte titta under julbordet, för då fick man se bilden av den som skulle dö under året. Bilden syntes på golvet. Jag och mina syskon låg vakna och skulle se när lå- gan på julljuset dansade klockan tolv på natten. Vi såg inte att den dansade. Men de har sagt, att lågan släpper schen och stiger upp en lång bit över ljuset och sen går ner igen och tänder det. Hönsen skulle ha av den inte grötan på julafton. De and- ra kreaturen fick bättre hö. De skulle ha tröskat upp till jul, annars var det en skan- dal. Men de skulle gömma litet spannmål på logen, så de kunde kasta det sista på julaftons morgon. / Julneken satte många på en stång på dyngestan förr, om den låg till så, att den syntes från boningshuset. En del satte henne i ett träd framme vid huset. De använde den till hac- kelse. Här på trakten lät de aldrig julaneken sitta uppe mer än ett par veckor, tills den var uräten. Men jag såg i Skene i Mark att de lät julanekerna sitta året ut, tills de satte upp en ny. Julahalm har jag aldrig sett, men jag hörde talas om i min barndom, att den fanns på somliga ställen.
Kyrkogrim.
Det var en flicka, som hade fått löfte om en sidenklänning, om hon tordes gå till kyrkan tjugo- fyra gånger en jula natt. De hade lagt en grisfot i kyrkan, och i den är det tjugofyra leder, och nu skulle hon ta en led var gång, och så hade hon siden- klänningen på sig. För var gång hon tog en led, så sa det: "Mitt öga e rött", men hon svarade inte. Men när hon kom dit den tjugofjärde gången, så var hon inte rädd längre, utan då sa hon: "Mi röv e svart". Då var det något, som rev sönder hela klänningen för henne. Det var nog ingenting annat än vården. För var kyrka har sin vård. De byggde all- tid kyrkorna på ett djur. Horreds kyrka är byggd på en häst och Surteby på en tupp. / En i Horred råkade ut för den hästen en gång. Det var så, att i gamla tider gick de tillsammans och spann. De kallades för rockeser. Så skulle de gå över kyrkogården, och det var det en som visste om, och så var där en öppen grav, och i den hade han lagt sig, och skulle skrämma dem. När de nu kom, så res- te han sig upp och hade ett lakan över sig, men i detsamma började det sasa under kyrkan. Han sprang sin väg allt vad han orkade, men rockeserna hörde, hur vården var efter honom och slog med hovarna i muren.
Vår- och hösthalvåret.
Påsk. Om Torre e våter mången man gråter. Mars mä sitt skägg lockar barna utan vägg, april mä sitt gråa skinn kör alla barna ut och in. Frost 40 martyrer, frost i 40 nätter. Men gamla vaffrenatt bryter av. Om det blåste Perpetua, så blev det blåster hela året. Kristi himmelfärdsdag skulle de ha linärmeskjor- tor och linärmesjacker och vita huvuddukar på sig. / Tolfte veckan går in tolfte april. Om det regnade bönesöndag, så fick Tostare- gossa hänga upp både harv och krok. De skulle "borra björk" på våren. Då var det sav, så kokade de den saven och skumma- de och lade socker i. Det kallade de att "dricka märg i benen". Margareta "pessar i nötterna". Regnar det då, så blir det ingen kärne i den. Marsakråka dög att äta. Det är inte ofta marsagroen kommer in i laa. Om havren löcker kråkan vid olsmässe, så är det ingen fara. Så lång tid före jul rimmet kom, så långt före messummer kom regnet. Långa fredda skulle de slita och arbeta alldeles väldigt, för än de skulle känna, vad Frälsaren hade lidit. Skärtorsdag fick de inte spinna. Inget fick gå runt.
Annandag jul.
De gick med stjärna annandag jul, då kunde de klä ut sig nästan som krigsfolk. Sen veva de stjärnan på fönstret dit de kom & sjöng. Stjärnan var överklädd med grant papper, rött, grönt och gult. När man sjungit utanför, kom de ut & bjöd in oss, & då skulle vi hälsa & sjunga: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru vi önska eder alla en lycksalig god jul, från alla olyckor bevare eder Gud." Sen sjöng vi "julavisa: "Guds / son är född i Betlehem på denna dag, allt efter Guds eget välbehag och moderns kött." För längre tillbaka sedan så red de, då var det en som var Staffan, som var ledare, & så var det svenner och jungfrur. De var flera eller färre men alla red på hästar. Jag minns inte detta, men mina föräldrar talade om det. Men de var utklädda, & så sjöng de, när de kom: "Staffan var en Stalledräng, vi vattnar våra fålar fem, allt vid den ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka." När vi var ute & sjöng "ju- lavisa", var det också en som var ledare. När vi kom in på ställena, / blev vi bjudna på kaffe & på brännvin också. Det var en med också, som de kalla "Judas mä pongen."
Luftfärder
Det var en knekt som var med i kriget i Fin- land. Kriget var inte slut. Knektarna måste stanna över julen. En av knektarna kom in till en finn- gumma om julkvällen. Hon frågade knekten, om det inte skulle vara roligt att komma hem och hälsa på och se vad det stod till hemma. Det hade inte knekten något emot, om det lät sig göra. Jag skall hjälpa dig, sade gumman, men du får lova att du bara gör en titt in i stugan och sedan åker tillbaka. Det lovade knekten. Då fick han gå med ut på backen. Gumman gjorde några tecken. Då kom det en halmkärve och stannade mitt framför knekten. Hon sade till honom att sätta sig upp. Och så bad hon att han skulle hålla sig väl fast. När han kom upp i luften, så blev det en häst av / halmkärven. Det gick så förskräckligt. En gång gup- pade det till så det var nära att knekten skul- le falla av. Det var när han kom över kyrkspiran i Stockholm. När knekten kom hem till sitt, så gjorde han som gumman hade sagt till honom. Han bara tittade i dörren till det rum, där gumman låg. Hon hade en karl i sängen. För att han skulle visa för gum- man sin, att han hade varit hemma, så tog han en sko med sig.
Trollkarlar
Lars ve Grinna bodde under Härne prästgård. Han trolla förfärligt. Han tog med sej flere till hjälp och stal ved på Alebäcks skog. Och både ägarn och skogvaktarn gick hele dan på skogen och hörde, hur de arbeta och tala och skratta, men de var inte god till att se dem. Han var åt stan och köpte en gris. Gumman sa: "Va skulle vi mä grisen, vi har ju inget å fö'n mä!" "Släpp ut'en, han har ju varla för sek!" sa Lars. Sen såg de inte till grisen på flera månader förrän till jul, när de skulle slakta'n. Då kom han igen och var så fet och redig. Men det underligaste var en gång, när han skulle stjäla ved på prästens skog i Sävare. Skogvaktarn gick emot'en. Men då sa Lars: "Jag kan inte göra dek nåt, för du ä förstfödder, men så mycke kan ja göra, så att du ska inte få nån ro i grava." Och när skogvaktarn var död — det var 1874 — hörde både prästen och skollärarn hur det jämra sej från graven. De grävde upp'en, men det var inget. Men sen hörde de inget.
Midsommarmete
"Messummermeitet va eitt slag öffer. För ein velie inte gärna behölla dei feska ein feck, ein skulle släppa i dum igen. Älle ö skulle ein släppa i nö aent för var fesk ein feck. Te å släppa i nö aent va mest brukelitt där ja ha va mäi. Messummermeitet va rolitt. Men däi va på samme gång allvarlitt. För igönum fesket kunne ein spå sek för framtia. Ein kunne titta den förste fesken i mun. Van mö rör, så feckein ein stor förargelse före jul. Nöka fjäll utå den förste fesken borle ein gömmaå ifall ein blei sjuker unner året, så kunne ein ta ett pär. Dä va bra. Men ein skulle våra töster ve sjön, annars hade ein inga nötta utåt."
Troll
Dessa voro ute på jakt efter hednakvinnor, ty innan de voro kyrktagna efter barnsäng kallades de för hednakvinnor av de gamla. En sådan hade en gång gått nere vid ån och skurit vass och var så ivrig att hon inte såg att solen gick ner. Precis som solen dalade, kom det kroki- ga och fula karlar från alla fyra väderstrecken. Hon förstod vad det var frågan om, men hon visste också bot för kvickt tog hon kniven och vände en torva och satte sig på och där fick hon sitta och de stod runt om henne och glodde med ögon som voro som rovor i huvudet när solen gick upp försvann de och hon kunde gå hem. En annan kvinna var en gång på vandring / L. W. Ek Ekby Troll. 2 i skogen mellan Utby och Jula. Hon hade tre nystan i en påse. Som hon gick där i skogen så röt det till "Tre nystan är dina men det fjärde är mitt". Hon blev rädd och tittade i påsen och där låg det verk- ligen fyra nystan. Det var ett grått som inte låg stilla utan bara snurrade, som hon inte kändes vid. Detta tog hon och slängde in i skogen och i det samma blev det en blixt och en knall som om de av- lossat ett kanonskott invid örat på henne. "Nu kan du gå, men knyt för påsen en annan gång!" röt det till ur skogen och sedan blev det tyst.
Lucia
Lucce var de noga att fira när vi var barn, men inte med kaffe, utan med rejäl julamat. Strax efter midnatt gick ett par kvinfolk upp och skar upp kallmat, där var sylta, korv, ost och kokt fläsk och så var det bränvin och dricka, samt bröd, det var det sista av gamla brödet som åts. Sen kunde man få vara brölösa ett par dagar tills julabaket gjordes, då de även bakade melladagskakor, så inte man skulle behöva ta till vörtbrödet före jul. En kvinna gick in och gav familjen på sängen av all kallmaten och den andra gick och stack till alla djuren en godbit. Kreaturen skulle ha en julavåndel, d.v.s. en dubbelt so stor våndel som vanligt av höet. Det var inte många som sov den efter- / Kajsa Svensson Anna Greta Johansson Leksberg Lusse 2 natten, för i varenda stuga var det ljus och ett spring till ladugården och vid femtiden, så börja- de grisarna skrika litet var stans, för då bör- jade julslakten. I och med att Lussedagen hade randats så blev det julstämning över allt, och i och med den dagen började julstöket först med slakt, sedan med bakning och brygd och de timmar som de stackars fruntimren fick sova från Lusse till juldagen, de va lätt räknade