Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Mor skulle promt baka så mycket bröd till jul att det räckte över 'vâffer'. Å jag tror att de skulle hug- ga så mycken ved till jul att de skulle ha kvar av den till Mickelsmäss. Dagen före julafton skulle palten bakas. Den hängdes upp på spett att torka. 'Jullim- pan' skulle vara till 'vâffer'. Allt skulle räcka så länge. Å till jul skulle trösken vara avslutad. Ef- ter jul skulle alla karlar till skogen å kola, så kom de hem frampå våren. Själva kolningen var nog färdig till jul. För den sista milan för året rök på julafton, men milorna skulle rivas å kolen skulle fraktas bort.
Samfundsvanor och byliv
Vi hade en budkavel o en bok i byn, o när det kom någon fattig till byn, så skulle den i byn, som var i tur, hysa den- ne. Kaveln o boken följdes åt, o den fattige fick först gå o ta reda på var det fanns. Det var en fyrkantig kavel o ena änden formad till ett handtag. När knektarna här skulle ut, kom det ett brev med en fjäder i till en, o han skulle i fart ha iväg detta till nästa knekt, o så skulle det gå runt inom området. Kyrkvaktarn här skulle till jul ha en kaka bröd av varje matlag i hela församlingen. Mera hade han ej att / fordra, men han fick kanske en korv också. "Rättstjänarn" här hade samma lön också. Han skulle passa på härads- hövdingen bara. Förr, när de höll på med bråtning av linet, så bjöd de ihop några stycken för att de skulle få sönderbråtat på en gång. När de skäkta linet sedan, så var de också flera tillsammans, o då ville de ha någon med som kunde sjunga bra, för då gick det bra o fort. Jag minns inte så noga vad de sjöng, men det var rätt oblyga visor ibland. Om det kom någon främmande, när de satt i "***basteskôlla" o skäkta, så kunde de på skoj ösa över denne en massa "skäver" av linet.
Julafton
Far var efter två kärvar långhalm i den gården, där han hade tröskat om hösten, och när han kom in med dem, stannade han vid dörren och låtsades som om han var främmad och frågade, om han fick bli i denna stugan med julen. "Ja," svarade vi allihop. Han löste inte upp dem med detsamma utan satte dem ifrån sej vid dörren och fick sej en sup, sedan bredde han ut julahalmen. Julgran hade vi en liten på bordet i min barndom, med ljus och äpplen i. Julabåge hade vi också på bordet. Den var av trä och virad med grannt papper och det var fyra ljus i den. Ej hört att ljus skulle brinna hela natten. Den, som dött under året, kom igen julnatten. Maten skulle stå kvar för hans räkning. Det kallades julaltar't. Jag såg min mor första julnatten efter hon var död. Hon såg ut som vanligt. Jag talte till henne men fick inget svar. / Och jag såg min man, när han var död. Han kom in och ställde sej och tittade på julbordet, och sedan kom han fram till sängen och klappade mej. Han var bara tretti år, när han dog. Mor var över 80. I julahalmen drog vi kavel och kastade krokhas och tog jula- tuppa. De fick inte titta under julbordet - vet ej varför. Ej tal om att se i askan efter julbrasan.
Annandag jul
På natten till annandag jul var de ute o sjöng. De hade en stjärna, klädd med oljat papper. Då föreställ- de de "tre vise män, Herodes och Judas." De tre vise männen voro klädda i vita dräkter o vita hattar med stjärnor på. Herodes var klädd med en krona på huvudet, sabel vid sidan o bälte. Och Judas var nersotad i ansiktet o hade en pung som han samla opp pengar i, o så hade han en flaska på bröstet. Sen hade han också långt skägg, o när han fick brännvin i gårdarna, slog han det i det långa skägget, så att det / rann ner i flaskan. När de kom till ett ställe, sjöng de först: "Goder morgon, goder morgon, både kvinnor o män, husbönder, matmödrar, stiger lustigt ur säng!" Herodes läste också opp, att de sökte efter barnet men icke det fann. När de gick, sjöng de: "Vi önska Eder alla en fröjdefull jul, från alla olyckor bevare Eder Gud!" De fick inte supa så de blev rörda, de fick festa sedan på det som Judas samlade opp. Om de inte fick något på ställena, så hade de en vers då också, men det har jag glömt. Men det var ju sällan, som de ej blev mottagna.
Tomtar
Det finns ett par stora stenar efter lands- vägen inte långt från kyrkan. Där skulle det vara ”tômtepesar”. Farfar hade sett dem där. Di hade hoppat upp och ned på stenarna. Men när han kom närmare inpå stenar- na så var det som små eldklot, som rulla under dem. I ladugården på Blomberg skulle en hål- la tyst om kvällarna, eljest så gick krea- turen lösa på morgonen. Det var ”tômten” som ville ge betalt, för att han inte fick fred om kvällen. En gång så kom en pi- ga in i ladugården och blåste i händer- na, för hon frös om dem. Då var det nå- gon som stack ett par ullvantar i händerna / på henne. Hon tog vantarna på sig. Sen glömde hon att lägga ned vantarna i la- dugården. På morgonen när hon kom dit så stod ”tômten” vid dörren och sade: ”låna vantar, men gav däj inte vantar”. Då fick hon skynda att frakta dem tillbaka. Det var på ett ställe som di hade en ”tôm- tepese”. Han var så duktig och tröskade var natt. Det blev jul och då ville husmodern belöna honom, så hon hade sytt kläder åt honom. På julafton så fick han klä- derna. Se’n tystna det på logen. Bonden un- drade vad det var fatt så han gick till lo- gen en kväll. Tomten kom och visade sig och sade: ”Granna kläder – trösker inte mer.” Han blev borta från gården.
Vårarbete
Potatisen sattes vid midsommartiden. Första så- dagen hade man som ett litet kalas, för då skul- le en äta upp ”vårleven”. Den delades mellan folk och dragare. Det var den största bakan som ba- kades till julen. Den var naggad i kanten. En skulle börja att så tidigt på dagen, för då fick en bästa säden. Det var inte bra att så sent på dagen. Det första en sådde, skulle kastas i åkern i atta på morgonen. – När en förde utsädet till åkern, skulle en vara försiktig, att en inte spillde något efter vägen, för det var inte bra. Utsädet kördes på kärra eller vagn till åkern. Mor min sådde ärterna ur förklädet. Hon tog in- te såkorgen. Det skulle sås ur förklädet, för då fick en de bästa ärterna. / En skulle så medan gulärlan var i trakten. Då var jorden lämpligst för sådd. Nordanvind var bra vid sådd. Det ville far ha. Fick han så med vantarna på, så visste han att han skulle få en bra skörd. När en spände från dragarna, så lade en skaklarna i kors, för att inte ”onda väsen” skul- le begagna dem. Hästen skulle ha vila. Det fick han inte, om man glömde att lägga dem i kors. Om det blev en obesådd fläck i åkern, så var såningsmannen feg. Han skulle dö in- nan årets slut. Men den såden han sådde det året skulle bli med den bästa gröda han hade fått i sin tid.
Vårarbete
Den dag som vi började vårarbetet, så kom de till oss med en kaka. Den kallades för plogkaka. Kakan ha- de legat i spannmålsbingen sedan jul. Hon var hård och ful. Den kakan skulle vara till både körkarlar och dra- gare. Dragarna fick närapå allt. Kakan smulades sönder med en hammare. Hon lades på plogen eller harven. När en hade ätit av den, så skulle en få krafter att hålla ut i andtiderna. Det var detsamma med dragarna. Om de gjorde sina behover, när de hade ätit brödet, så skul- le grödan bli vacker. Folk började harvningen, när jorden var tjänlig. Sådden skul- le helst ske medan lövet var så stort som mus- öron. Linet såddes på Karolinadagen. Eljest var det inga be- stämda dagar. Potatisen väntade man med till det sista / När allt var sått, så skulle de sättas. Såningsmannen var inte klädd på särskilt sätt. Det var vanligen husfadern, som sådde. På småställen kunde också fruntimmer så. Om mannen var borta i arbete, så gick husmodern och sådde. När dragarna spändes från harv eller plog, så lades skak- larna i kors för att dragarna skulle få vila bättre. Vid gödselkörning var det inga ceremonier eller skämt av nå- got slag. En del skrapade gödselsläden och en del ville att något skul- le vara kvar för att högen skulle växa bra igen.
Påsk
Jag tjänade dräng i Klippingsberg. Där hade de så mycket "häx" för sig. Jag kom dit till påsk och stannade till hösten, därför vet jag bara, hur de hade det vid påsk; men de andra tjänarne sa, att de hade så'nt där för sig om jul och nyår också. Men då var det väl "häx" av annat slag. På dymmelonsdag klockan 12 skulle de sluta spinna. Inte fick de brygga eller baka eller hugga ved i dymmeln. Om en bit trä som hugges av faller på marken och ett djur trampar på det, får det ont i benet. De läste så här, när de sa upp ohyra: "Loppa och lus flyr mina hus till såna, som lakar och bakar och spinner / i dymmel". Långfredag drack de inte mjölk. Då skulle de få bölder. Så mycket mjölk man drack, så mycket fick man svettas i arbetet. Påskafton, innan solen gick ned, skulle det vara släckt i spiseln, och spjället vara draget igen, annars kom påskkäringarne ned genom skorstenen igen. Alla dörrar till stall och lagård skulle ritas med kors, innan solen gick ned. De ritade stora kors med kol. Fastlagen brydde de sig inte mycket om. De hade inga fastlagsris eller så'nt. De tror jag inte de ha haft nå'n gång här på Torsö.
Äldre minnen från hänsvunna Jular
Äldre minnen från hänsvunna Jular ! Då göres början med "Lusse" Luciadagen ! Dagen inger högtidlighet i sinnet, såsom föregångare til Julen. Då ville den äldre generationen ha tröskningsarbetet med präl "Slaga" afgjort, De som hade mer att tröska och var bråskande, började kl. 5 på höslotten och slutade kl. 8 på kvällen. Och svinslakten var lusse för mängden en betämd tid, Dels derför att det var undangjort i god tid före jul, dels lika mycke derför att festligheten med lite lite extra fägnad med med eller mindre stimulantia skedde på samma gång, Så närmar sig juj, Då göres början med julaftonsmorgonen då en sup bjöds på sängen, Kaffe brukades då för tiden inte bland allmogen uti mina yngre år. Och när morgonsysslor undanstökats, Dekorera des med att spika upp granar vid ytterdörrar Och att sätta ut julkärven fogla- eller bygdespråk fulanek Uder tiden på förm kommer knekten att hämta julkost han var såväl som knektar i almänhet illa ordant enär utroten kunde vara 1 mil bort från stamroten, Det var då först att fägna hederligt, med mat och dryck, De som var ordentliga karar, för dem var det nog så högtidligt, för andra blev det en mer eller mindre besvärlig florshuva samt skrål och oväsen, Folk var så vandeliga så de sade att komme inte knekten viste de inte att det var jul, vår knektarote bestod av 5 bönder på ett mtl stamrote, och 2 dito på ett halv mtl utrote, "Apropos" Julkosten så ville den ene inte vara sämre än den andra så det blev en hel börda med sovel stora fina julkakor saml diverse småbrö, Sedan var det riksbekanta att doppa i grytan Så närmar sig kvällningen då kreaturen skulle var fodrade och sysslorna gjorda förrän julen ringdes in, Så vars julhalmen in i en 10 a 12 stukor "kärvar" vackra och väldoftande, vilka breddes på golvet efter det juleljus tänts. Ett par halmstukor lades framme vid bänken till hufvudgärd, Man lade sig, mest påklädd julnatten för att vara färdig till Ottesången Julkvällens badning försiggick arefter julbön, Och så Julaftonsmiddagspisning, derfter övades något julandakt, Sedan förströelse t. ex. gissa nötter, Man tar göpet fult och ruskar och säger huru många ? varvid den andre begär god glött,"glimt" och gissar sen räknades, sades rätt ändrades ägareannars erlades felande antal sades för många ssak samma - "Ett annat vis" Man tar en nöt i ena handen och kastar händerna om varandra och säger, Nåta, nåta, Gunne, det vore godt jag vunne antingen på eller under ? gissades rätt vann man nöten annars var det att erläga en - Att ta julbock ! Man tog lite långhalm och slog en knut vid bro met "vipporna" och klippte av till en fots höjd och fläkte isär till 3 ben, så lade man sig, på ryggen med huvudet intill och så var det till att upp med benen så att fötterna kunde knipa den med sig. - Boråsbommen. En person lade sig på julhalmem vid bänken varvid en person satte sig på varje sida med benen över axlarna och / tog fasta tag uti varandras starkt krumena fötter, sen var det att ta friska tag och komma på ett ben och få tag i bänken så gick det. Att lura mus". Man låg på samma vis och en person lade sig ovanpå med armarna under den liggandes armhålor, Och händerna hårt knäppta över nacken att nu orka stiga upp var ett svårt kraftprov som de flesta jullekar var. "Låna eld", Foket satte sig, på bänkar och stolar runt stuvan Och en person gick omkring hos den ene efter den andre och säger, Låna eld, varvid svartes Gack till närmaste granne, Nöjet utgöres i själva verket av att det i smyg växlades platser bak hans rygg vilket ibland blev så livat så mängden var i rörelse, då gälde att passa sig, den som inte hann sitta fick plats, fick sen låna eld. "Blåsa ur ljuset". Ett rep bands i gälträdet uppåt taket vid Tärren varvid den andra ändem fästes om ena ankeln på personen som lig- gande på magen med huvet åter i stugan varefter han til sist stod med fötterna rakt i vädret, men det var svårt att lyckas man kunde vara halvägs eller nära att lyckas, men vips vreds man åt sidan dragandes mängden av julhalmen med sig i den starka farten tillbaka, en både lustig och ansträng ande lek. - "Mussla Skor". Då satte sig alla i en rundel på golvet hälst en person av varje kön, så att kvinnorna kunde braka något av sina kjolar över männens knän att skon inte syntes varvid den som gick omkring hade sig ålagt att taga skon vilken forslades runt åt ett håll och styrades ansträngningen med att skon uppvisades än här, än där, hos den som skon fans hos blev skyldig hitta de dernäst. - "Draga kavle" Torde vara bekant Två personer sitta på golvet med fötterna hårt pressade mot varandra hållande kavlen midt över tårna då den armstarkare drar upp den andre - "Gömma Ringen" Man plaserar sig på bänkar och stolar runt rummet och en går omkring hos den ene efter den andre och säger, Gömma ringen fasligt väl, låt ingen menniska se den, - Sen var det att fråga den ene efter den andre, Hvem har ringen ? Så gissades, Sades rätt var det bra, Sades orätt måste erläggas pant, som sedan fick lösas, Då sades Jag sveder och bränner vem panrten känner, ägaren svarte Det är min, Då blev lösen ofta att kyssaa den eller den av andra könet, eller att säga så eller så som kunde roligast påhittas - Att lägga Räv. Tre nötter till huvudet 3 i halsen 3 i varje ben 12 i ryggen 15 i ring sen......................... räven räknades i raskt tempo utan att säga fel sålunda Huvet kunde huvet benet 3 klon 3 benet 3 klon 3 ryggen säger 12 gånger, åter benet 3, klon 3, nemnet 3, klon 3, rumpen 15 vid sista nöten får man veta att säga rump upp. Sades rätt vägen igenom hade man vunnit alla nötterna, sades fel hade man att erlägga till ny räv / Att preka Soa ! Man satte sig runt stugan på bänkar och stolar och en person försedd med en pinne gick omkring och först fråga vad namn de ville taga av suggans lemmar l.ex. ögat örat benet grisanet och så vidare hur det roligast kunde vrida till, Så prekades våldsamt och frågtes, vad ar bättre än ögat ? Wad är bättre än örat o.s.v. och det var till att svar kvickt så man slapp att hårt prekas, Och den prekade gick dernäst till den som hade lemmens namn som nämnts alt under publikens mer eller mindre lustiga skrattsalvor. Att Kyssa Jumfrua (Jungfrun) Att medels ett rep kaslat om Gällträt uppe nära taket åter vid tärren dubbelt, då öglan lades om nacken, (icke ränsnara åtminstone i juletid, ber för all del,) och man tog tag i båda ändarna, och så till att hala upp sig och kyssa på bemälda tvärträde "Allmogens jullekar voro ej för att gör folk klemiga". Om ottesångsfärden vil jag något orda - Kl. 6 börja den vanligen någon gång en timme eller 2 tidigare den natten var man ingen sjusovare hvarför man av pur glädje steg upp i god tid, Nu var de några veckor före jul ordnat till Julblon, av på sommaren ur torvmosse upptagen tjärved, som sjungad och väl torkad, sist före jul i stuguvärmen uppe vid taket borta över spiseln vilka stickor hopbands till omkrring 4 alnars längd med vidjor til en tjock kärna Så samlades Gårdbor och närmaste grannar i vår stuga och välkomnades med en sup de som ville, ha för att sen njuta av sällskap efter blosset, vilket tändes en bit från gården, Som blosset bars högt lyste det väldigt och syntes på långt av- stånd vi har en halv timmet väg till kyrkan, De som var före stanna och vänta in, och de som kom eftere hördes prata om att skynda fatt lyset, Och sedan på en bergsklint framme ett stycke från kyrkan, lades kvarlevorna och släcktes Berget kallas Brännekullen från urminnes tider Och kommer troligtvis för evär- deliga tider till ett minne att så heta. / Det lyster mig skildra huru en "Gammal ryggåsstuga" lika ofta benämnd Sparrastuva såg ut - Själva stuva med jordvall vid tomten, var inte högre vägg än att det var en lätt sak att stiga på taket, Dubbelt så högt bygt med loft uppe, och och Häbbärt "Herrberge" kanske, vid båda ändar på större, och på ena ändan på mindre, och Torparkojor helt utan, Halmtäckt ofta med jordtorvor överst, Och så en lång grön skorsten något högre en loftstaket. Utseende invändigt. En förstuga tvärs över huset under loftet emel- lan stugan och häbbärt. med trappuppgång och en dörr på var sida ut och till omförmälde rum, Wi träda in uti stuga, först muren til venster med en väldig öppen spis, der framom Omgruva "ungs-" ingången till den väldiga ugnen, plats att baka bortåt ett tjog stora kakor. Så en ugnsbänk vari stogo säd som ugntorkades, gick inte att mala på Räckakvarnen annars, Främst en innebygd säng, med luckor - Så en dörr derintill Gavelbänk, Nu högsätet med det stora bordet - "Wi har allt väl bibehållet" derinom Lång- bänken, wid nedre ändan efter gaveln en dito säng, unde vilken ett par tre höns hade sitt natt tillhåll Så en liggplats uppe vid taket i gälleen som benämn- des Tärren. plats för ett par personer med uppgång över fången eller och en sväng med starka armar och en vig kropp upp från en vanlig stol. Så Takfönster med några små rutor, Glas var väl ont om och dyrt. Jag beklagaar generationer som måste bo så mörkt inomhus, uti den mörka årstiden, och när snö föll fick de på taket och skotta av fönstret, Mina föräldrar anbringade ett fönster 4rutigt ål solsidan Jag mins väl den gam- maldags boningen. - Efter Landtmäteri och utflyttning fick vi en ljusare bostad 1861 " - Några ord om huru det gjordes högtidsfint till jul. Ett lakan sattes upp på gaveln vid bordet varpå fästes vackra hemgjorda kransar der alla färger av målat papper sirligt klippt och sammansatt, Så bonades det med så kallade handkläder runt om i stugan, hvarpå likaledes fästes kransar en bit emellan. Sedan sattes upp Konterfej på de eljest bara timmerväggarna, Tapeter kom ej i bruk innan på 60 a 70 talen, Konterfejen var Bibliska och Furstliga motiv Julakors göres av långhalm sirligt med vackra vipor kanske någon annan uppvaktar med sådant, annars skulle gerna sändas ett sådant, men det bleve med besvär med låda till förvaring under transporten. Högaktningesfullt Fagerhult Horred Börje Andersson Egenhändigt född d. 15 Okt. 1848
Julseder M 153
12. Bruket att "blåsa in julen" är ej känt. Det var sed att man gick till julbön i kyrkan, då skulle julgranen vara tänd och lysa ut på gatan. På sina håll läste man Julevan- geliet men vanligt var det inte. Det var bland di stränga läsarna, eller vad jag ska säga. Man gav varandra julklappar förr som nu. Antingen köpte man en sak i stan eller också gjorde man något själv. Vi barn brukade göra strumpe- band, nåldynor, klockdynor till julklapp. Man skrev också verser på. Någon som var utklädd till gubbe eller så kom och delade ut julklapparna. Det var många som gick omkring utklädda på jul- afton, mest var det väl pojkar som skulle gå / till sina fästemöar med julklappar. De kunde ha allmogedräkter och somma var gubbar med stort skägg och alla hade masker för ansiktet. På julafton brukade man inte dra ner rullgardinerna. Det var så vackert att se hur det lyste ut från alla fönster. 13. På juldagen gick man allmänt till julottan. Då skulle det brinna ljus i alla fönster för att vägleda den som gick till kyrkan. Kyrkorna var upplysta med levande ljus men granar eller någon annan dekoration förekom inte. På annandagen först började man dansa kring granen. "Undan med mattor och fram med granen", sa man. Sen var det kalaser och bjudningar hela vintern igenom. 14. "Sammanskottsgillen" på annandagen är ej känt.
Annandag jul
På annandag jul var vi ute o sjöng julavisa vid gårdarna o hade stjärna. "Julavisa", "Guds son är född i Betlehem på denna dag," sjöng vi utanför fönsterna. Sen när vi kom in, så sjöng vi: "Goder morgon, goder morgon, både herre o fru, vi önska Eder alla en lycklig god jul, från alla olyckor bevare Eder Gud!" När vi skulle gå sen,så tacka vi: "Nu får vi så mycket tacka o bjuda farväl, för aller vår fägnad o Edra besvär! Vi äro ej utgångna för att fägnata bli, / vi äro utgångna för att fira vår julehögtid! Stor tack, stor tack för fägnan vår, vi kommer igen te nästa år!" De kunde vara utklädda till "julatomtar" med långt skägg o toppe- luva, en del kom med en stor "lin- brua" i munnen till skägg. Det var en del, som var utklädda, men inte alla. En "Judas" kunde vara med någon gång. Vi fick fägnad på ställena, o så fick vi gå så länge vi rådde. En del "sjongare" kunde gå i lagårdarna också. De kunde göra odygd där, ha in lagårn halv av gödsel o resa opp en långhalmskärve till var ko. Men på somliga ställen gjorde de fint också.
Annandag jul
Staffansritt har jag sett en gång. Jag var femton år då. Det såg bara ut. En mängd ungdomar från Gullereds by kom en natt mellan juldagen och annandagen ridan- de. Spelmannen med sin fjol red i teten, sedan kom flickor och pojkar på hästar, utsmyckade med vad de hade kunnat få fatt i: vita skynken, lakan, gar- diner, brokiga schalar och kransar av fururis, pap- persblommor m.m. När de ridit in på en gård, spelades upp ett par lå- tar. Sedan sjöngs Staffansvisan och någon mer julvisa. Un- der tiden hade man hunnit tända upp ljus i gården, och folket kom ut och bjöd på glögg eller annat, äpp- len, nötter o.s.v., och spelmannen fick pengar, varpå han spelade några låtar. Så ett rungande "god jul", och så / bar det av till en annan gård. Staffansgången gick så till, att pojkarna i en by tidigt i ottan annandagen voro ute och rumsterade i ladugårdarna. Var folket i en gård omtyckt, så städades på bästa sätt både inom och utom lagården och kreaturen fodrades. Men på andra ställen, där folket var mindre omtyckt av ungdomen, stökades det till det värsta. Gamla vagnar och redskap drogos in - de hade t.o.m. langat in en stor del av gödsel- högen i en lagård i Gullered en gång.
Våraslutet. C.M. Bergstrands frågebok.
273. De fick inte börja harva och så, förrän den 28:e och 29:e april. 274-5. Rågen skulle sås Ture och Tyko, kornet den 26 maj, (havren tidigare.) hurdant vädret än var. Linet skulle sås sist, så det kunde bli i början av juni. 276. Bröd och allt sorts sovel skulle sparas från jul och tills de började våren, och då skulle de äta det, eljest gick det inte bra. Det var inte här, det var i Fristad de gjorde det. 277. Vårdagen skulle dragarna börja fordras med havre och det bästa klöverhöet. Det var här i Örby och överallt. 278. När de skulle så, var de rädda för motvind. 279. Nej. 280-3 Nej. 284. Jo, det fick de, men man skulle skrapa upp, så man fick fullt lass. Det skulle vara lika fullt som det första. Det hade man för sig i Fristad. / 285. Jag vet inte, men patron Johansson (Karlstad. Örby) var mycket noga med att det inte fick bli en fläck i öknen, om man sådde för hand. Det var värre än om man gett honom en örfil, men jag fick aldrig veta varför. 286. Det vet jag inte, men jag minns, att de blev förbittrade, om man inte kastade säden högt. Det var inte hör utan i Fri- stad. 287-289. Det vet jag inte. 290. De gick först kring åkern med en liten spade och skottade undan stenarna, och sen sopade de med en kvast. Det skulle husets folk göra, ingen lejt folk. Det var i Fristad och Vänga och Bredared, de höll på det. Inte här.