Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Kreaturen skulle ha havre och hö om julottan, men först och främst om annandag jul på morgonen. Man talade om för julen att det var julotta eller annan- dag jul. Så lagade en till deg och lade "orsten" i. Så "la en i nô mer". Degtullarna gavs åt korna. De skulle bli friska då kommande år. "Dyvelstreck" användes och så var det något som kallades "bäverjälm."
Slakt.
Ett vanligt skämt vid slakt var att skicka någon att hämta ett rumpedrag eller ett korvmönster. Nötslakten försiggick sist i oktober eller först i november. Svinen slakades närmre jul. När köttet varit saltat en tid, tor- kades det. - De som slaktade och flådde hästar, kallades för flåare. De var avskydda av andra människor. I allmänhet var det krämare, tattare, som utförde sådan slakt. De gjorde även slut på hundar. Andreas Öjessson, Bönhult x 1851. Det ansågs lett att ta av skinnet på hästen, som dött. Detta fick rackrn göra. All slakt försiggick förr om natten. Svinen slaktades i köket. Detta hade förr allmänt stengolv. Vid slakten bjöds på kaffe, smörgås och brännvin. Den som utförde den, bjöds på stickesupen. Han pekade sedan med kniven än mot den ene och än mot den andre och mumlade något / innan han stack till. Ett vanligt skämt vid slakt var att be någon springa och låna korvhållare till pölsa. Om de slaktade på nedan, så delade sig späcket. Alfred Andersson, Klockaregården.
Väderleksmärken
Om hackespetten kom ända fram till husen och illskrek alldeles förskräckligt, då blev det oväder och då kom det hastigt; men satt han borta i ett träd och skrek, då kom inte ovädret så hastigt. Han var ända här framme i björkarna me innan det här räliga ovädret (ett åskväder) blev, så han visste väl om det. Råar det om morgonen när solen går upp, så blir det inte långt på dagen tills det blir regn. "Morgonglans och käringdans, det varar aldrig till kvällen" Blev det sådan där tjocka kring solen, när den gick ner, då skulle det bli oväder. "Nu går solen ner i säck, nu blir det oväder i morgon", sa de. Om det var rim och det inte gick bort för tö, blev det regn på sommaren 6 månader efter. När det då har varit rimfrost här efter jul, så många veckor efter midsommar kommer regnet. Så varmt som det har varit nu i slåttan i år, skall det bli så kallt i vinter, så blir det kallt. När det är så varmt på sommaren, så 'pläar' (brukar) det bli lika många frostgrader på vintern, som det har varit värmegrader på sommaren.
Naturväsen
Persson i Backebolet såg Sjöfrun vid Midtskär. Hon kom i en båt med ett segel så vitt och grant. Och det bar iväg. De, som var på båten, när hon visade sig, fick inte tala till varandra; då blev det en storm, så de kunde gå åt. Trollens hemvist var i bergen. Ett barn, som inte var döpt, tog de och lämnade en trollunge i stället. Skogsrån fanns det fullt i skogarne. Ett skogsrå är alltid öppet bak som ett baktråg. De tog också barn. De skulle alltid ha ett band om halsen eller handleden med en silverknapp på odöpta barn, annars tog skogsråna eller trollen dem. Skogsfrun ledde folk vilse. Hon dödades med silverkula eller tioöring i bössan. / Barn skulle alltid akta sig för ”Källebusen” i brunnar. Om de tittade ned, kastade han upp en snara och drog ner dem. Det fanns tomtar i Hillartorp förr som släpade till huset, så att där rådde välstånd. De satte alltid ut ett fat gröt till dem vid julen och den blev uppäten, vem som nu åt upp den sen.
Julafton
Jul är så hemtrevligt när de hade halm på golvet, julehalm skulle de la ha om de så skulle gå och be om en kärve. Det skulle ligga så redigt och fint och det skulle vara av den bäste. Så skulle barna ha julehögar på bor- det. Så gjorde de julbocka och julkroner. Julkroner hänger sällan stilla. På julafton och första juldarna skulle de vara så stilla som möjligt. Juldan skulle de inte gå till någon. Den seden är väl här än. Så hade de för sig så många jullekar i halmen: Sticka ut öga på Tora. Då laga de till en trehörning av halm som stog på halmen. Då skulle två perso- ner ställa sig intill halmfiguren, den ena med ansiktet mot densamma, den andre med sin rygg mot den förres. Båda höllo i en käpp som de hade mellan be- nen. Det hela gick ut på. att den som stog med ryg- gen mot Tora skulle stöta med käppen så Tora gick / omkull. Den som stog vänd mot Tora hade då att föra un- dan käppen, så att den inte träffade halmfiguren. – Bea om julsobel: Då hade de två stakar som de bundo fast i två diagonala hörn av ett lakan. Så ställde en sig framåtlutad och tog lakanet över ryggen och båda käpparna in mellan benen. Det skulle vara en sorts julbock. Det ena hörnet av lakanet skulle föreställa huvud och det andra svans och så skulle personen hålla i käppen och röra på huvut och svansen och säga: ”Får jag litet sovel till jula.” - Slåss med vallpojke: Då ställde de två stolar en bit ifrån varandra och la ett soffelock på. Så klädde de ut ett par pojkar, gjorde ett par docker av gamla pal- ter. Så la’ de ett lakan eller täcke över och en person la’ sig under soffelocket, så hade han en pojk på var sida. Sen skulle han prata det värsta han kunde och det skulle vara pojka som prata. Så skulle de bli arga på varandra och då vrea han till dom så de dagga på varandra. Där slogs de så klädpaltera de hade, rök å dom till slut. – Leka Markus: Då la’ sig två på ryggen i / halmen skaffötters. Så hade de en storer dask av halm så la’ de till varandra i ändan. Julehögarna som barna fick var små kakor som de bakte av alla sorters bröd. Så köpte de dövelskatter och fruntimmer och bilder och la’ piperhästar och vattenbärare på. Så skulle de sätta fast dem med knappnålar och hade de många sätte de väggera fulla.
Vårhalvåret 1
Utom "Fredrik i Lyckgården" har jag talat vid ytter- ligare 3 gubbar och 1 gumma över 80 år men de kan aldrig erinra sig att någon sägen eller syssla varit knuten till Perigrinus, Markus, Blasius och Mattias Alla bestyrka att "jula to slut om kyndelsmäss," fast kalasera va slut tidigare (Knut). Den dan gick gubbarna ikring och söp ut julen hos var- andra, men ungdomskalasen och frukalasen var slut tidigare. När Petter Katt gått runt sjön bar inte kanterna berättar Fredrik. Om snön fläckvis var borta Vafferdan ville barna ut och hoppa hage på fläckarna, det var liksom ett förspel till tösernas hoppande senare på våren Förste och siste april kunde man skoja och lura / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Vårhalvåret 2. varandra men det var bara barn och ungdom. Exem- pel på narri: Du har rivit sönder dina byxor bak. Det kryper en lus i din hårfläta. Läraren vill tala med dig i em. Ofta skickade äldre barn till handlaren och skulle köpa exempelvis: Stånpers (Stållpers?), mackolja, hade man blivit lurad april hörde det till god ton att inte bli rasande, när narret upptäcktes, och skratta med. Korsmässan 3/5 skulle korna ha varit på skogsbete ett par dar och vargaskallet ha gått i Väringaskogen, om vädret tillät. I pannan klippte de gärna ett kors och ritsade ett kors på klövarna. Kristi himmelsfärdsdag är blåbandisternas 1. maj. "Peter Katt löser upp isen underifrån sen är han farlig att gå på. Kristi himmelsfärdsdag kunde man börja meta och den dagen gick det att fånga rävungar med bara händerna Den mat man åt långfredag efter det solen gått ner skulle komma att värka ut på kroppen. Turedagen (skulle man elda Ture för varg. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Vårhalvåret 3. Svalorna kom till sandtagen vårkorsmäss och gick i vass höstkorsmäss. Ett gammalt ordstäv om när sommaren begynner var följande: "Urban Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda". Om man var nedsatt till humöret och slö (vårsken) om våren, skulle man korsmäss koka och äta näller (nässlor), då blev man pigg och kry och man stod sig till nästa korsmäss
Julafton
Korna fick en brödbit på jul- aftons kväll o lite bättre hö, o så sa man till var ko: "Ät o må väl nu, i kväll är det julafton!" Och sen när man gjort färdigt o gick ut, skulle man önska dem god jul. Så gjorde vi hemma, det lärde mamma oss. De sista julförberedelserna skulle vara färdiga julafton kloc- kan tolv. Och ved skulle bäras in förut, stora "la", egentligen skulle den räcka till tjugondagen, men det gjorde den ju inte. Till julbrasan skulle vara fin ved, o så såg man efter, om det / var spår i den på morron. Vette spåren utåt, skulle någon i huset dö under året. Julbrödet låg på julbordet åtminstone en vecka, alla, som kom, skulle bjudas på lite ost o bröd. På julafton doppa de all- tid i grytan. De tvätta sig ordentligt på julafton för att vara rena till jul, tvätta sig i huvudet o på halsen, o husmodern skulle tvätta allihop, den ene först o den andre efter. Det vattnet fick inte slås ut samma dag utan att man lagt en ellaglö i det, då var det inte farligt, ing- enting ont kom åt en då sen man tvättat sig. På julafton e.m. fick man fint bröd o ost i st.f. kaffe. / Och så skulle man titta ut genom fönstret, när man satt till bords på julkvällen, om man såg skuggan av allihop. Den, vars skugga var borta, skulle dö under året sedan. Om ljusen på julbordet rann, det var inte bra, de skulle brinna rik- tigt jämnt o stadigt. Men vad det betydde, vet jag inte. Men ljusen brann inte om julnatten, vi släckte dem, när vi la oss. Men maten skulle stå kvar på bordet under julnatten ifall någon död ville komma hem o äta, så skulle det stå kvar åt honom. Men det var bara julnatten, som all maten stod kvar, inte de andra nätterna sedan, då var det bara julbrödet o barnens "julakaker" / som var kvar. Maten till jul var fisk o "viter gröt", o så fick man om nyår o trettonde också. Om juldagen, när man varit i julottan, skulle man hålla sig inne o inte gå bort till andra ställen.
Jul
Sent på juldagen kväll skulle ladugården göras om, den hade inte rörts sedan julaftonen. Det fick icke ligga över nattgammal gödsel när solen gick upp an- nandagen. Juldagen kväll var även avslagen för ungdomen till att gå och knycka julgranar vid portarna för varandra. Var det någon de tycke om och ville hjälpa, så gick de dit om juldagen kväll och städade och mukade och gjorde fint i ladugården.
Jul
I farfars hem fick de inte ta bort maten julnatten, för den döda släkten kunde hälsa på när de gick ifrån julottan. Det sista far gjorde så ställde han ett drickastop under julbordet och korsade askan i spiseln, den seden hade han från de gamla och den var han noga med. I mitt barndomshem var det alltid någon som var nog djärv och nyfiken att gå ut och titta in genom rutan men de fick aldrig säga något för då drabbade olyckan dem. Mor gick ut och tittade en gång och kom in och grät, sen var hon snäll som en ängel mot far och vaffer- dan dog han.
Jul.
Julahalmen hade de, och så gjorde de julakors av halmen och hängde i taket. Och så gjorde de julabockar också. Så la de sej på ryggen och skulle ta dem med tårna över huvet. Jula- granar hade de också både utanför och inne, stora granar. De klädde dem med papper och små ljus, som de stöpte själ- va. Julagran hade vi hemma, när jag var liten. De bakte tre soters bröd till julen: en sorts knäcke- bröd, hårsällebröd (grovt) och fint bröd. Och så skulle barnen ha julahögar. Först en stor kaka av det grova och så en lite mindre av det fina och så en stor flätad ring ovanpå. Och där- ovanpå en avlång ring och en "till och från" - det var en ring än- da som en åtta - och så en höna allra överst, med peppar- korn till ögon och en tras av rött garn på huvet. Somliga gav kreturen vetehalm julafton, för att det skulle vara riktigt fint. Men våra gav dem alltid hö. / Ett ljus skulle brinna hela natten. Dog ljuset själv, så dog den, som hade tänt ljuset, det året. De hade för sej att döda kom hem den kvällen och skulle vara med. Och de skulle gå i askan och göra märken efter sej där. Kom det någon juladan, tog de en slev full med köttspad och kastade i ansiktet på dem. För det var så skamligt att gå bort då. - Juladan gick de och måkade också. Somligstädes gjorde de så illa - ledde upp korna på rännet och allt möjligt - men somligstädes gjorde de så fint.
Jul.
Julaftons morgon åt man potatis och sill. På midda- den var det att stå omkring grytan och doppa i flottet. Så fick vi lite smörgås. Innan det mörknade, skulle man sätta ut fåglaneken. Så var det att syssla med kreaturen. Julehalmen togs in i mörkningen. Först skulle julkärvarna stå upprätta på golvet, och ingen fick röra dem. Efter en stund såg man efter, om det låg rågkorn inunder. Var detta fallet, så blev det nästa år god gröda. De som tog in halmen, skulle ha sig en sup och ett stycke ost. Sedan man brännt julbrasan, skulle ingen få röra i as- kan. Juldagens morgon såg man noga efter, om där var något spår. Var detta vänt utåt, skulle någon dö i huset under året, var det vänt inåt, skulle någon födas. Annandagens morgon åt man svinfötter till frukost. De gick denna dag och mockade hos varann. Drängarna / och bondpojkarna skulle ha så och så många supar för så och så många kreatur. Blev de ej uppmärksammade, gick de fram till huset och sjöng: "Nu har vi mockat, och nu har gett, och ännu har vi inget brännevin sett !" Det hände se- nast för ungefär 25 år sedan. De bedrev ibland ofog. På ett ställe öppnade de dörrarna till fähuset, fastän det var 30-40 grader kallt. Sedan dess var det sed, att någon var uppe natten till annandagen. Den som kom på besök juldagen, fick köttspad över sig. Bruket att gå med stjärna är ej känd. Jag har hört berättas, att de red Staffan i Vallby i Fjä- rås för omkring 90 år sedan. Hästarna voro klädda med pap- per. De som red var också utklädda. De red till grannens. I Tom i Fjärås brände de alltid två ljus julenatten. En som var 90 år talade om för mig, att en julafton före hennes tid allt husets folk var utgångna. Somliga var väl i lagården, andra var sysselsatta utomhus. Under tiden brann ett ljus i huset. Men när de kom in, så låg kjuset tvärs över staken och brann i båda ändarna.
Jul
Jualfton skulle det bredas halm på golvet. Man fick långhalm på herregården, till att breda på golvet. Man hade gjort en julkrona av vasspipor, som hängdes i taket julafton och fick hänga till Knut, då den togs ned och hängdes upp på vinden, där den sedan fick hänga till nästa jul. Det sattes små vaxstaplar i julkronan. Det skulle vara halm på golvet till Knut, då togs halmen ut. Nyårsafton bars in ny halm och breddes ovanpå den gamla halmen. När hal- men togs ut, användes den att strö under kreaturen med. Man brukade leka i halmen och man gjorde även knutar av halm och slogs med. En lek som man / brukade leka i julhalmen på golvet, kallades "smussla sko". De lekande satte sig på huk i en ring på golvet och togo en sko, som de sedan skulle låta gå runt, från den ene till den andre men de skulle ta den under knäna, så att den inte syntes och den som skulle leta upp den icke såg den. Den som skulle leta upp skon var inni ringen, fann han då skon, fick han intaga dens plats, hos vilken han funnit skon, medan den skulle inni ringen och försöka leta rätt på skon. Medan skon gick runt sjungs en- tonigt av de lekande, "smussla sko låt det gå," detta sjungs jämt medan skon gick runt. När man hade julkrona, hade man ingen jul- gran, men brukade istället ha ett ljus på bordet.
Jul
Julafton bars in halm och breddes på golvet, till Jesu åminnelse. På natten skulle man ligga i halmen på golvet och sova. Julbrasan brukade gubben tända i skymningen. Halmen som bretts ut på golvet bars ut annandag jul. Julafton skulle man även doppa i grytan. När man kokat fläsket och tagit det upp ur grytan, var det sedan att taga var sin bröd- bit och gå fram till spiseln och doppa i spadet i grytan. Man brukade även skola ha julgran men lyckades man icke få tag i någon gran, tog man en enebuske istället, eller också gjorde fruntimren grenljus. Det skulle läggas en mandel i gröten och var det någon som var ogift som fick mandeln, / lev denne gift under det kommande året. När man då åt gröten, skulle man rimma vem som värst kunde och då fick man själv finna på rim. Var det då en som rimmade och sade: denna gröt är inte öst upp med en sked utan med en slev, var det gärna någon annan som var kvick och svarade: det ser ut som du var något skev. Julafton skulle det även delas ut julklappar, då brukade mannen giva hustrun en schalett och hon gav honom en halsduk, barnen fick någon lämplig småsak. De klädde även ut sig och gick till bekanta med julklappar. De skulle då klä ut sig så att man icke kände igen dem och där de kommo in skulle det bjudas på dem. Karlarna bruka då mest klä ut sig till kvinnor och kvinnorna till karlar. Fattiga brukade då gå in i köket och sätta sig och önska god jul, då de blev bjudna på en / sup samt mat. Man brukade även göra en julgubbe. Man tog då kläder och stoppade upp med halm, varefter man satte julgubben på en stol, kom det då in någon främmande, gick denne fram för att hälsa på julgubben, i tron att det var en människa där satt. Julafton skulle man kasta in bröd till kreaturen för att det skulle bliva tur med dem, att de icke skulle bli sjuka och skulle mjölka bra.