Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Lekar.
1. Nu ä dä jul igen, Å nu ä dä jul igen, Å julen räcker te påska. Dä va inte sant, Å dä va inte sant, För där emellan kommer fasta.
Julafton
Julahalm skulle vi ha. Min far talade om, att när halmen var bredd, kom han in med några rågstuker, som var urtröskade. Han böstade i golvet med en sådan. Så många kom som där föll ur då, så många tunnor råg skulle han få om året. – De skulle ha julahalm därför att Frälsarn låg på halm och strå. Julabågar med ljus i hade vi här, innan vi hade gran. Den var gjord av trä. Julljusen skulle brinna till efter kl. 12. Det skulle föreställa, när Frälsarn föddes. Då skulle ljuset dansa. – Julagran hade vi, sen vi slutade med halm. Det var en stor som stod på golvet – som nu. De bakte i 'mangfåldia' dar före jul. De tog vört när de brygga- de och hade i en del bröd. Det kallte de vörtbröd. Kreaturen skulle alltid ha lite bättre julafton om kvällen, och det skulle vara innan solen gick ner. Julabrasan, det skulle vara björke. Far la små björketrä kors och / tvärs i spisen, och det skulle brinna medan folket satt och åt. När min farmor levde skulle där göras rent i spisen julafton, sopas så väl och tryckas till med en sticka. Och så skulle hon upp först jula- dan om morgonen och titta i spisen. Allt vad de miste om året, skulle där stå foten av i i spisen. Var det någon människa som skulle dö, så var det en människofot. Att de döda kom hem julanatt, trodde de. De satte fram var- sin tallrik på bordet för så många, som var döda på året. Jag hade två små bröder som dog ett år, och det satte mamma fram varsin tallrik till dem med bröd och kakor på. Men vad tjänte det till! Inte rörde de det!
Arbetet före Jul
Törst på Dec. eller vid lusse slakta man nöt och svin och får. Får slakta man tidigare på hösten också. Annars slakta man inte oftare än var höst, för se'n skulle det räcka till nästa höst. Efter slaktet skulle man brygga Juldricka. Först dänkte di vatten på korn och sedan fick det stå inne i värmen ett par dar tills det börja gro, se'n torkade man det och sedan maldes det på hemkvarn. Sedan ältes det ihop eller arbeta ihop massan. Och sedan koka man vatten och slog över och det fick stå och sedan skulle det kokas upp 4-5 gånger det tunna förstås bara. Man hade det på stora tunnor en 60 kannor. Man koka vatten på humle och slog i för smaken skulle bli beskare. Och jäst till- sattes och man lade över tunnan. Jäst fanns ej att köpa / då utan man koka humleblommor och vatten och rörde i mjöl i det och det fick jäsa. På så sätt fick man jäst. När drickat var färdigt blev det jäst på botten på tunnan av kornmaltet och jästen. Då fick man jäst till Julbaket och fattiga som inte brygga passa på och fick jäst. Julbaket Man bruka baka en 5-6 dar på gårdarna. Det skulle räcka till Vårfrudan (25 Mars) Det bakades av sammalet för man hade inga sikter vid kvarnarna då som nu utan skulle man ha något finare bröd fick sikta hemma. Man fick använda havre till bröd 3/4 havre och 1/4 råg. Vete baka man inte. Hos bagare i sta'n kunde man köpa för 12 skilling till Jul. med bullar och kringlor.
Bemärkelsedagar och månader
Sådant vädert var Annandag-Jul sådant vara det i 7 veckor Första nyet på nya året. Man skulle ta en psalmbok i handen och gå ut. När man titta på nyet skulle man öppna psalmboken och föll den upp vid en begravnings- psalm blev det begravning det året i huset och var det en bröllopspsalm blev det bröllop. Februari: Göjemånad. Uti Febr. skulle man hugga timmer och virke för det ruttnar inte. Om det blåste den 3 Febr. (Blasius) blev det mycken blåsa det året. Emellan den 20-28 infalla de s.k. järndagarna. Mars: Är Mars solig och varm heter det: "Mars med sitt / skägg lockar barnen ut för vägg" Är Mars kall: "Mars med sin luva, kör barnen in i gruva." Kyndelmässa är halvlidet foder, halvliden vinter. Om det fryser gamla Vårfrunatten (som var 13 nätter efter den som nu är), så skall det frysa 40 nätter. Räpp samma som kvartal nu. Det var 13 veckor på en räpp. Sommarsolståndet 3 dagar före 3 dagar efter midsommar Vintersolståndet om Jul Rötmånad från den 23 Juli till 23 Aug. Man använde solklockor förr. På fönsterposten hade man dem. Man hade också runstavar. I nämsta gård intill här såldes en runstav på auktion för en 5-6 år se'n nu. På Södra Fågelås kyrka finns än i dag / en solklocka över dörrn på framsidan. Är det grön Jul blir vit Påsk. För ett dagsverke för en karl var 8 skilling och maten. En piga hade i lön för år 8 riksdaler samt småpersedlar: 2 par känger 2 skålpund ull 12 alnar väv (linväv) 1 huvudduk 1 förkläde.
Vårarbete
Till jul bakades förr ett bröd, som kallades vörtbröd. Av detta skulle minst tre kakor gömmas tills vårarbe- tet började. Dessa kakor förvarades alltid i en sädesbing- e. Av dessa kakor skulle dragarna och den som sådde äta, när vårarbetet började, för att de skulle stå ut (orka) med vårarbetet, som var ganska ansträngande. Lämpliga dagar för havresådden voro den 28 och 29 ap- ril. (Thyre och Tycho). Inträffade olämpligt väder de dagarna, skulle man vänta tills den 5 och 6 maj. Potatis skulle sättas den 19 maj – Potentia. Lin skulle sås den 20 maj – Carolina. Den 25 maj skulle kornet sås. Den råg, som såddes på hösten, skulle sås den 25 augusti, om man ej använde utsäde av årets skörd. Men om / man använde som utsäde råg av årets skörd, sådde man den 5 och 6 sept. Det ansågs fördelaktigt om man kunde så sådant, som skulle bära frukt ovan jord, i nymåne; det som bar frukt under jorden, t.ex. potatis och andra rotfrukter, skulle helst sås eller sättas i nedan. Om det blev tidig och gynnsam vår, fick man inte ha för bråttom. Ett ordspråk säger: "När våren bråttar, skall bonden dröja". Det fanns även föreskrifter om hur tätt så- den skulle sås. Kornet skulle sås så, att det föll tre korn i ett oxaspår, ärter skulle sås så glest, att ett får med lamm kunde ligga mellan ärterna, linet däremot borde sås så tjockt, att gåsen slant (kanade) om hon gick på åkern.
Lucia.
Mor och jag var för det mesta ensamma om huset, för far var skomakare och var ute i gårdarna och gjorde skor. Om sommaren var han snickare på byggen. Mor stä- dade kyrkan och bönaringde var dag kväll och morgon. Mor var uppe mitt i natten och kokade kaffe och bjöd med kaffe och lussekatt, som hade ögon av pep- parkorn. Det var lussebeten det. Och så hade alltid mor ystekalas någon tid före jul och då ystade hon två sa- tar, och den minste av dem skulle hon skära till lus- sa. Så jag fick en skiva ost till lussekatten. Lussekat- ten var blandat vetemjöl och rågmjöl. Sussabullar var det inte tal om men de bakade lusse- gubbar, när jag var barn. Lussebrud kommer jag ihåg. Det var då jag var barn / riktigt. Vi var fem, sex stycken både pojkar och flickor. Ibland var en del utklädda, så en skulle inte känna igen dem. De hade sotat sej och tagit på sej illavulna klär. Vi hade med var en butelj med vin och så hade vi med oss bröd och ost. Vi gick på flera ställen: till vårat, till gästgivaregården, till Lasses och till en bror jag hade, som bodde nära kyrkan. Far var så säker, så han hade hem- ma starka saker och bjöd på en sup. Då sjungde de jule- visan. Jag hade två bröder, som for till Amerika, och en av dem skrev till mej, att jag skulle skicka honom julavisan: Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, husbonde, matmoder, vara lustiga nu! Vi önska eder alla en lycksalig god jul, för alla olyckor bevara eder Gud! Vi äro ej utgångna för att fägnade bli men blott för att fira vår julhögtid.
Svartkonst
En resande, som var mycket i Finland, hade en fäst- mö där och en här i Sverige. Han hade lovat komma till Fin- land om jul, men då var han hos den svenska fästmön. På kvällen kom en gesäll och bad om husrum. De ville inte först ge honom det, men han sa, att han kunde bli nyttig. På kvällen bad han få en kittel med vatten. Och så visade han dem den finska fästmön och hennes far, som stod färdiga att hugga den resandes luta, som de också såg i vatten, men gesällen var kvickare och högg finnen i stället. 138. Jag ville lära mig att stämma blod av en gubbe, men han sa, att det var syndigt, så han ville inte lära mig det. 126-127 Nej. 128. Det var en pojke, som retade en finngumma. Hon sa, att det skulle han få betalt för, och sen gick han som en / fyllhund. De påstod, att hon satt ner honom. 129. Det vet jag inte. 130. Det fanns de som kunde visa vem som stulit 134. De skulle säga några ord och - - - "då ska vi träffas igen," och så sa de en trinne (tid). Kom ormen först, var så arg. Det var, om de slagit efter ormen och inte träffat honom, de stäm- de möte med honom. 136. Tagare-Kall hade en svåger, som kunde göra sig osynlig. Han var mästertjuv. Han läte inte ta sig. De skulle klä sig i nå- got, men jag vet inte, vad det var, så blev de osynliga. 139. De hade för sig, att det fanns inget bättre att släcka åsk- eld med än mjölk från en kvinna, som gav di. 140-141 Det vet jag inte. 142. Det påstod de, att man kunde, men jag vet inte hur. 143-146. Det vet jag inte. 147. Det var många slag i den, men jag vet inte vad det var. Den skulle vara bra för ohyra och sjukdomar. När hästarna blev maktstulna, skulle man titta genom betslet vid öronen, så skulle man se, vem som hade gjort det.
Midsommar
Midsommarafton samlades ungdomen till Skyttesledet till källan vid Sveningsgården. Här reste de majstången som pojkarna släpat hem från skogen, den skulle alltid tas upp med roten. Pojkar och flickor hjälptes åt att klä den, den var korsformig med flagga överst. Mellan flaggan och korset hängdes en jättekrans och en stor krans på var arm. Så trädde de massor av ur- blåsta ägg på snören och hängde upp så de fladdrade som vimplar när det blåste. Var by hade sin stång. Den natten var det inget sam- röre byarna emellan. Stadsdrängarna och pigorna (de hade kor stadsborna då) reste sin stång vid Källegården intill bron vid S:t Elins källa. "Midsommarnatten den är inte lång, / Aug Lagerkvist Midsommar. 2 men den ställde femton par vaggor i gång", var en poppu- lär visa som sjöngs så det ekade utmed vägarna. Midsommar var ungdomens ljuvligaste tid, då plocka- de töserna 7 slags blommor som de skulle sova på för att när de vaknade få se till tillkommande komma in först av alla, de kunde också drömma om vem det skulle bli. De sju blomslagen voro: Förgät mig ej, Präst- krage, Smultronblomma, tjärblomma, kattöga, konvalje och käringtand, den blomman liknade en tandlös käft. Om de mtöte en käring på väg till majstången skulle kvällen sluta med gråt och mötte de en gubbe skulle den sluta med slagsmål, men mötte de en ensam häst skulle det bli bröllop innan jul för tösen. Om de vände hem i ett ärende sedan de gått till midsommarfästen skulle de komma att bäras hem.
Julafton
Då hade de långhalm på golvet. Den tog de in före skymningen. De hade inga julgranar på den tiden, de kom senare. Så hade de julhögar, för det var inte vanligt med julklappar. Julhögarna bestod av kakor av olika storlekar. Det var vörtbröd och vetebröd. Den största kakan låg underst. Så var det ett par lussekatter och överst pepparkaker, stjärngossar och mjölkpigor och så satte de fast dem med en strumpespeta. Ibland var högarna så stora att strumpespetarna inte räckte ända igenom hela högen. Julhögar hade de så många som barnen var i familjen. De fick stå där tills de mögla! Så var det tidig julotta på juldagen. Då när det var mörkt hade de tjärvedsbloss och splittra i ena ändan. Det var gran eller fur. Jag hörde talas om, att de döda hade julotta, men det har jag aldrig sett. Jag vet inte om det varit i Landvetters kyrka någon gång. De påstod t. o. m. att det skulle / vart sand efter dom i kyrka. När de åt på julafton var de rädda för att nysa för då trodde han, att han inte skulle uppleva den andra julen. På juldagen skulle de aldrig besöka någon utan vara i stillhet. Julen var verkligen en stor högtid för de gamle. Det kunde man förstå på alla beredelserna. Om ett ljus slockna’ skulle någon dö i familjen under det året. De lekte julelekar i halmen. Då ”sparka de rävenklo.” Då la’ två pojkar sig skaffötters på ryggen och så sätte båda upp högra benet och tog krok så skulle den ene dra’ till så kraftigt att den andre flög över huvet. Så ”peta de juletyppa.” Då gjor- de de en trefot av halm som de ställde på golvet. Så la’ en sig på ryggen med huvet intill juletyppa och så skulle han lyfta benen ända till huvet och ta’ den med fötterna.
Julafton.
Julafta tog di in julahalm å bredde på gölvet; å i dän hade ongdomen sina konster för sä, jorde julabocka å s#nt. Kreatura feck ottebete julafta. I min berndom klädde di julagrana mä färjat vaxpaper, å så satte di i jul, ett slags vaxstapta, sum di köpte, dä va sum räktia rulla. Julabröd bakte di å sammaern råg, å dä finaste bakte di mä vört i, vörtabrö. Firajulinga älle dövelkattera köpte di mäst. #ver julbort hade di en julakrane älle julakrona, som va juder å halmstrå älle svinab#rst. Julafta tände di två jus, di skulle föreställa far å mor, så skulle di se veckel som brände längst, dän sulle leva längst. Di feck slecka å tänna di ljusa på samme gång. Dä va inte bra, om brändera på julabrasa for rakt ut. N#r di kåm upp juladan, skulle di sa ätter, om dä va ### i aska, för dä sulle betyda död i släkte. / Di trodde, att di döde jeck hem första julanatta å första natta ätter begravninga. Ja satt uppe å vaka för att ja sulle få se mi mamma, män ho kom inte.
Julafton, juldagen
De skulle sopa logen på julafton för det skulle vara fint tills tomten kom, annars hade han sopat själv. Men hemma gjorde de det aldrig. Vi hade aldrig julhalm. Den seden var borttagen då. Men det var på många ställen de hade det, förstås. Vi hade alltid julgran hemma. Men då var det aldrig till att köpa en hoper grant och hänga i, utan det var till att köpa kulört papper och klippa blommor av det att hänga i. Så hade vi äpplen och karameller i den med och så en julstjärna i toppen. Det hade vi när vi var små, det var en stor gran som räckte till taket - men det var ju inte så långt till taket. Mor bakte många sortes bröd till jul, både grovt till att doppa i grytan och fint, och limpor till kaffedopp. Vörtbröd hade vi aldrig, med det hade de mångastans. Så fick vi julahögar: tre kakor, en bulle och så som de kalte för gås och så en ring, och så peppergubbe där ovanpå. Det var stora julahögar. Så skulle de göra ner en kaka i sädeskistan. Den skulle gömmas till våren, så skulle folket ha den innan de börja så, och så dragarna också. Det var för de skulle bli starka. De skulle vara en så gräsligt stor kaka såkakan. Det skulle brinna ett ljus julnatten. De påstod att det skulle dansa kl 12. Men vi hade aldrig nåt. Så skulle det stå mat på bordet julanatt. Det var till de döda. De skulle komma hem julanatt trodde de. Om de gick ut och titta genom fönstret när de satt och åt julafton om kvällen, skulle de få se, om det nu var nån som skulle dö på året. Då skulle det stå en likkista på tallriken framför den som dog, så hörde jag. Juldagen fick vi aldrig gå nånstans, då slog de varmt köttspad efter dem. Vem som kom först hem från ottesången, den skulle få bärgat den första säden.
Julafton
Julbordet skulle stå som det var över julnatten. Det var för att det inte skulle blia något trôt (= brist) under året, utan de skulle ha gott om'et. Nej, det stod inte för de döda; de kunde la inget äta. Jo, var det några, som hade dött det året, skulle de komma hem på julnatten, men de kom inte mer än första julen. Julhalm hade de haft, men jag såg det aldrig. Det skulle brinna ett ljus hela natten - lågan skulle dansa klockan tolv; då föddes Frälsarn. Ingen halmkrona. Men jag såg på ett ställe de hade satt upp varma schalar på väggarna. De ville ha tröskat upp till jul. Inte tröska på julaftons fm. Julanek, en vanlig havranek, sattes på en stake i ett träd el- ler vid en vägg på ett uthus. Aldrig på dyngesta'n. / Julbrasan skulle vara av björkved; de kunde se spår i askan. Var det små spår, som viste inför, skulle någon födas. Viste spår utför, skulle någon gå döna (dödan). Julgran hade de på ställena här redan när jag var litet barn. En del var så stora, så de nådde till taket. De klädde dem med granna papper, ljus, äpplen och karameller. Julabock av halm såg jag aldrig men hörde talas om. Julbåge gjorde de. Den var av trä och virad med grannt pap- per. De hade fem ljus i den. Julhögar. De hade en rund siktebrödskaka, en vörtabröd- kaka och en vetebrödskaka. Överst låg en kaka, som föreställ- de en höna, som låg på ägg. Av det finaste brödet gjorde de tup- par, hönor, hästar, pojkar och töser. De skulle inte titta under julbordet; nej, jag vet inte va' då va med mä dä. På julaftons kväll gav de korna hö, och de skulle de säga till var ko: "Här ä julafta". Korna skulle äta upp julneken.
Bönder, torpare och tjänstefolk.
När jag var tjugo år, fick jag 24 kronor om året i lön. Ingen städja. Det var det högsta ett fruntimmer kun- de få, som var utlärt i vävnad och allt. Så hade jag ett par kängor och ett par lädertofflor och halvsulning, när det behövdes, ett skålpund ull till srumpor och två lim- mar hör - Vi brua hör´n och det var 20 eller 30 bruer i en limme. De flesta fick vissa alnar blaggarn, för de hade hälf- ten blaggarn till nerdelar. Och linnelåert till böingar (ö- verdelar på särkarna). Vi hade ju inga byxor. Vi bytte var fjortonde dag. Till jul fick vi tjänare var sin stor, stor juleka- ka och en hop ringar, som vi fick gå hem med till föräldrar- na. Far hade gift om sej och hade ett bra torp. Han hade ko och ibland häst. Han hette Bern i Fälletacka. Tjänare for till Björketorps marknad först i oktober och sökte tjänst. / Det var 1870 jag fick 24 kronor i årslän. Första året jag ha- de tjänst, hade jag inget mer än mat och kläder. Sen fick jag 18, så 20 coh 1870 fick jag 24 knor. Jag fick 18 alnar linväv. Jag hade en bror, som gick valle med får. Det var hos en torpare, som tog in får (tog emor får). Han drev av i skogen med hundratals får. Han hade ett horn att tuta i och spela. Han var ensam med dem. Han kom hem om kvällarna, för vi bodde nära. Min bror fick inter än maten för arbetet. Nej, han fick inget till jul. Låtafår - fattiga hade får ute hos torpare och fick hälf- ten ullen och hälften avel.